För de flesta är behandling av nässelutslag relativt enkel – man undviker helt enkelt det som utlöser utslaget. Men för den som lider av kroniskt nässelutslag, där de kliande och besvärliga blåsorna fortsätter att dyka upp utan uppenbar anledning, är behandlingen inte lika enkel. Det finns idag ingen bot mot kronisk urtikaria, men flera behandlingsmetoder kan ge betydande lindring.
Om ditt nässelutslag varat i mer än några veckor och du inte kan lista ut vad som utlöser det, är det dags att kontakta en läkare. Orsaken kan vara något som är svårare att identifiera, eller så kan du ha en underliggande sjukdom, till exempel en autoimmun störning. Ibland kan behandling av själva orsaken hjälpa till att lindra symptomen vid kronisk urtikaria.
I många fall av kroniskt nässelutslag går det inte att hitta någon utlösande faktor. I dessa fall påbörjas behandlingen på samma sätt som vid akut urtikaria, men den kan behöva pågå på obestämd tid – eller så länge klåden kvarstår.
Oavsett orsak kan din läkare börja med att rekommendera ett receptfritt oralt antihistamin, såsom loratadin (Claritin) eller cetirizin (Zyrtec). Om utslagen inte försvinner kan ett receptbelagt läkemedel bli aktuellt. Vissa nyare preparat, som desloratadin (Clarinex) och levocetirizin (Xyzal), har visat sig vara effektiva mot symptomen vid kronisk urtikaria.
Alla dessa läkemedel kan ha biverkningar och vissa kan göra dig dåsig. Om du är gravid, ammar, har en kronisk sjukdom eller tar andra läkemedel bör du alltid rådfråga din läkare först.
Antihistaminer fungerar genom att skydda kroppens receptorer från kemiska ämnen som kallas histaminer – ämnen som ansvarar för allergisymtom.
När histaminer frisätts kontinuerligt, som vid kronisk urtikaria, kan du behöva ta antihistaminer varje dag för att hålla utslagen under kontroll. Det kan hända att ett enda antihistamin räcker, eller så kan du behöva en kombination av flera läkemedel.
Om nässelutslagen inte svarar fullt ut på antihistaminer, låt dig inte förvåna om din läkare föreslår att du kompletterar med läkemedel mot halsbränna. Många med nässelutslag får lindring av så kallade H2-antagonister i kombination med antihistaminer. Exempel på dessa är cimetidin (Tagamet), ranitidin (Zantac) och famotidin (Pepcid AC).
När kroniskt nässelutslag är så allvarligt att det inte svarar på någon av dessa behandlingar kan vissa läkare förskriva en kort kur med orala kortikosteroider, såsom prednison. Eftersom dessa kan ha allvarliga biverkningar avslutas denna typ av behandling oftast snabbt.
Vissa läkare kan också förskriva det tricykliska antidepressiva läkemedlet doxepin (Zonalon) tack vare dess antihistaminliknande egenskaper. För kroniskt drabbade som får upprepade, svåra attacker rekommenderar vissa läkare att man alltid bär med sig en EpiPen. Eftersom detta innebär att patienten måste injicera sig själv krävs fullständig utbildning.
Trots alla dessa behandlingsalternativ fortsätter vissa att lida av besvären. En del upplever att ett havregrynsbad följt av en lokal lotion, exempelvis Sarna (finns på apotek och hos apoteksleverantörer), kan ge en mild och tillfällig lindring av klådan.
För dem som fortfarande inte finner någon lindring finns det hopp på horisonten. Forskning pågår bland annat kring det immundämpande läkemedlet ciklosporin. Två andra preparat studeras för närvarande för sin effektivitet mot nässelutslag: omalizumab (Xolair) och montelukast (Singulair).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online