Att mäta kroppstemperatur verkar enkelt, men val av metod spelar större roll än många tror. Mätning i hörselgången – ofta kallad öronmetoden – räknas inte som en fullgod metod för att bedöma kroppstemperatur. Resultatet blir lätt opålitligt eftersom det påverkas av exempelvis öronvax, felaktig mätteknik och naturliga variationer i hörselgångens form och storlek.
Enligt etablerade riktlinjer finns det två metoder som anses vara tillförlitliga för att mäta kroppstemperatur: den orala (muntemperatur) och den rektala metoden. Båda ger ett mått som ligger nära kroppens verkliga innertemperatur.
Vid oral mätning läggs termometern under tungan och munnen hålls stängd tills mätningen är klar. Metoden passar bra för vuxna och äldre barn som kan samarbeta. Undvik dock att äta eller dricka något varmt eller kallt under cirka 15 minuter före mätningen, eftersom det kan ge ett missvisande resultat.
Den rektala metoden, där termometern förs försiktigt in i ändtarmen, betraktas ofta som den mest exakta. Den används därför framför allt för spädbarn och små barn, där noggrannheten är extra viktig vid misstanke om feber. Mätningen ska alltid utföras varsamt med en ren termometer avsedd för ändamålet.
Örontermometrar mäter värmestrålning från trumhinnan, men hörselgången är ofta böjd eller delvis täckt av öronvax, vilket kan leda till för låga värden. Det innebär att en verklig feber riskerar att missas. Särskilt hos yngre barn, vars hörselgång är smalare, kan mätresultatet bli otillförlitligt.
Sammanfattningsvis bör öronmetoden inte användas när ett pålitligt temperaturvärde behövs. Muntemperatur och rektal temperatur är de två godkända metoderna som ger säkrast underlag för att bedöma om feber föreligger.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online