Genom att separera specifika partiklar i ett sockerskikt kan forskare rena proteiner och virus samt analysera cellers underkomponenter. En gradient skapas genom att sackarosen skiktas i fraktionerade lager med olika koncentration, vilket gör det möjligt att lokalisera exakta egenskaper hos partiklarna i lösningen.
National Institute for Medical Research i London rapporterade att alkaliska sackarosgradienter användes i tidig forskning för att undersöka hur DNA-syntesen fungerar i vissa kulturer av jästsvampen Saccharomyces cerevisiae, även känd som bagerijäst. Metoden gjorde det möjligt att studera nysyntetiserade DNA-fragment med hög precision.
Redan 1992 renade forskare vid University of Massachusetts H1N1-viruset i en sackarosgradient som en del av arbetet med att utveckla ett vaccin. Tekniken har sedan dess blivit en standardmetod inom vaccinproduktion, bland annat vid framställning av influensavacciner.
Lager av sackaros med successivt lägre densitet läggs ovanpå varandra i förbestämda mängder, varefter provet placeras i en centrifug och snurras i högt varvtal. Under rotationen vandrar partiklarna genom skikten tills de når ett lager vars densitet motsvarar deras egen – där stannar de kvar. Detta gör att olika partikeltyper samlas på olika djup i röret och kan samlas in separat.
En centrifug är en apparat som snurrar vätska runt en central axel för att separera ämnen från varandra. Separationen sker beroende på partiklarnas storlek, form och densitet, vilket utnyttjas fullt ut vid gradientcentrifugering.
Flera faktorer kan påverka utfallet av testet:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online