Så känner du igen påssjuka – symtom, smitta och diagnos

Förr i tiden var det ovanligt att ett barn gick igenom hela sin skoltid utan att få påssjuka. År 1967 blev ett vaccin mot sjukdomen tillgängligt, och antalet fall minskade dramatiskt. Eftersom skolsystemet i många länder kräver vaccination är påssjukan idag inte lika utbredd som tidigare. Viruset finns dock fortfarande kvar i samhället, och ett barn som missar vaccinationen kan alltså fortfarande insjukna. Dessutom kan flera andra sjukdomar ge snarlika symtom, eftersom viruset angriper körtlar och vävnader i kroppen. Här går vi igenom hur du känner igen en sjukdom som en gång var en av de vanligaste barndomsjukdomarna.

1. Förstå att påssjuka orsakas av ett virus

Påssjuka är en virusinfektion som sprids via droppsmitta, på samma sätt som andra luftvägsvirus. Det mest karaktäristiska symtomet är inflammation och svullnad av öronspottkörteln (parotis), som är kroppens största spottkörtel. Körteln sitter på sidan av ansiktet, strax under och framför örat. Den typiska svullnaden gör att den drabbade kan se ut att ha ”hamsterkinder” – förr kallade många föräldrar sina sjuka barn för sina små ”jordekorror” just av den anledningen. På Mayo Clinics webbplats finns en klassisk bild av ett barn med påssjuka om du vill se hur utslagen och svullnaderna ser ut.

2. Lär känna symtomen

Kort innan sjukdomen bryter ut fullt ut kan den drabbade känna sig allmänt matt och dålig, ha lätt feber och muskelvärk. Inkubationstiden – tiden från smittotillfället tills dessa tidiga symtom visar sig – är två till tre veckor. När de egentliga symtomen sätter in kan patienten, utöver de svullna ”hamsterkinderna”, också få buksmärtor, svullna testiklar, smärta i bäckenregionen eller en mycket kraftig huvudvärk.

3. Kom ihåg att andra sjukdomar kan ge samma symtom

Det är viktigt att veta att flera andra tillstånd kan orsaka symtom som liknar påssjukans. Exempel är en blockering i gången som tömmer öronspottkörteln, bakteriella infektioner samt andra virusinfektioner. Vissa av dessa tillstånd kräver behandling med antibiotika, och ibland måste den drabbade körtelgången öppnas kirurgiskt.

4. Sök vård hos läkare

Kom ihåg att ett barn eller en vuxen som med säkerhet har vaccinerats mot påssjuka löser mycket liten risk att någonsin få sjukdomen. Om en vaccinerad person ändå får en inflammerad öronspottkörtel beror det troligen inte på påssjuka, och personen bör undersökas av en läkare för att ta reda på den verkliga orsaken.

5. Ta ett blodprov

Det enda definitiva sättet att ställa diagnosen påssjuka är genom ett blodprov. Blodprovet kan påvisa antikroppar mot viruset och bekräftar därmed om det verkligen är påssjuka som ligger bakom symtomen.

Att hålla vaccinationsprogrammen (som bland annat inkluderar MPR-vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund) aktuella är det effektivaste skyddet mot sjukdomen – både för den enskilda individen och för att begränsa smittspridning i samhället.