Under den svarta döden (1347–1351) drabbades judiska samfund över Europa av fruktansvärda förföljelser, men de var inte de enda målen.
Varför judar utpekades
- Förexisterande antisemitism: Religiösa anklagelser (gudedåd, värd profanation, blodlott).
- Konspirationsteorier: Ryktet att judar förgiftade brunnar för att sprida pesten.
- Ekonomiska faktorer: Judar var framstående pengelånare (kristna ränteförbud); gäldenare använde kaos för att radera skyldigheter.
- Scapegoating: Myndigheter uppmuntrade ibland våld för att avleda skyld för misslyckad politik.
Andra förföljda grupper
- Spetälska (anklagade för medverkan).
- Utlänningar, tiggare, pilgrimer.
- Präster som vägrade senaste salvolja.
- "Geislarna" – radikala botgörere som attackerade minoriteter.
Omfattning
Hundratals judiska samfund utplånades (t.ex. Strasbourg, Mainz, Köln). Tusindar mördade; många utvisade. Påve Clemens VI utfärdade bullar som fördömde våldet, men lokala myndigheter ignorerade dem ofta.
Arv
Accelererade judisk migration österut (Polen, Litauen). Fördjupade trauman i kollektivt minne. Presedens för senare scapegoating under kriser.
