Typer av antivirala läkemedel och hur de verkar

Antivirala läkemedel används för att behandla sjukdomar som orsakas av virus. De kan liknas vid antibiotika, som används mot bakteriella infektioner. Eftersom virus dock inte är ”levande” på samma sätt som bakterier kan antivirala läkemedel inte ”döda” virus – i stället stör de deras replikations- och infektionscykel på olika stadier. Idag används antivirala läkemedel endast mot ett begränsat antal virus.

Hur antivirala läkemedel verkar

Antivirala läkemedel stör de processer som virus använder för att infektera värdceller. Det omfattar replikation (förökning), bindning till och inträde i mänskliga celler samt integrering i värdcellernas genetiska kod. Genom att störa dessa processer hålls den virala belastningen – alltså antalet viruskopior i kroppen – låg, vilket gör att immunsystemet mer effektivt kan bekämpa infektionen.

Herpetiska infektioner

Tre huvudsakliga antivirala läkemedel används för att behandla herpetiska tillstånd, exempelvis genital och oral herpes, vattenkoppor, bältros och cytomegalovirus: aciklovir, valaciklovir och famciklovir. Valaciklovir har aciklovir som aktiv substans, medan famciklovir omvandlas till penciklovir i kroppen. Både valaciklovir och famciklovir är effektivare än aciklovir och behöver därför tas mer sällan. Dos och administreringssätt varierar beroende på vilket tillstånd som ska behandlas.

Hepatit B och C

Antivirala läkemedel används även vid behandling av hepatit B och C. Enligt AVERT, en informationsorganisation om hiv och aids, förskrivs antiviral medicin till patienter som utvecklar kronisk hepatit B. Dessa behandlingar omfattar alfa-interferon och lamivudin, enligt Hepatitis Foundation International. Farmakologiskt framställt interferon bygger på ett ämne som kroppen naturligt producerar för att bekämpa infektioner, medan lamivudin – enligt tillverkaren GlaxoSmithKline – är en nukleosidanalog revers transkriptashämmare som stör det enzym hepatit B använder för att bilda viralt DNA som ska integreras i värdcellerna.

Hepatit C behandlas med tre olika former av interferon samt ribavirin, som hämmar virusreplikationen, enligt Hepatitis Foundation International.

Influensa A och B

Amerikanska Centers for Disease Control (CDC) uppdaterar sina riktlinjer varje år gällande antiviral behandling av influensa A och B, de virusstammar som orsakar säsongsinfluensa. Dessa läkemedel inkluderar Tamiflu och Relenza. Enligt tillverkaren Roche är Tamiflu en neuraminidashämmare som stör viruset i knoppningsstadiet, en del av replikationsprocessen. Relenza är, enligt tillverkaren GlaxoSmithKline, också en neuraminidashämmare.

HIV

En särskild grupp antivirala läkemedel, kallade antiretrovirala läkemedel, används för att behandla hiv-infektion. Dessa tas i kombination inom ramen för en behandlingsform som kallas HAART (högeffektiv antiretroviral terapi). Terapin kombinerar tre eller flera antiretrovirala läkemedel som angriper hiv på olika stadier. Läkemedelsklasserna omfattar:

• Nukleosid- och icke-nukleosida revers transkriptashämmare, som båda stör enzymet revers transkriptas, som hiv använder för att bilda viralt DNA som integreras i värdceller.
• Proteashämmare, som riktar sig mot enzymet proteas, som hiv använder för att klippa proteiner under replikationen.
• Fusionshämmare, som hindrar hiv från att fusionera med värdceller.
• Integrashämmare, som blockerar integras – enzymet hiv använder för att infoga viralt DNA i värdcellens DNA.
• Kemokin-koreceptorantagonister, som binder till den koreceptor hiv använder för att fästa vid värdceller.