En NST-maskin (non-stress test, på svenska ofta kallat icke-stress-test) används för att övervaka det ofödda barnets hjärtfrekvens och upptäcka förändringar i dess hjärtrytm. Elektroder, liknande de som används vid ett vanligt EKG, placeras på din mage. Barnets hjärtslag kan då följas på en datorskärm och/eller skrivas ut på ett pappersremsa. Undersökningen visar även om du har värkar, hur ofta de kommer och hur länge de varar.
Om du har värkar under testet blir resultatet ogiltigt, eftersom barnet då redan utsätts för stress från själva värkarna.
Läkaren vill se om barnets puls stiger när det rör sig i livmodern – detta tyder på att barnet klarar av den stress som en förlossning innebär. Under testet sitter du lutad mot en stöd med böjda knän och en kudde under ena höften för att undvika tryck på de stora blodkärlen.
Du får ofta en knapp att hålla i handen som du ska trycka på när du känner att barnet rör sig. Detta markerar rörelsen på pappersremsan, utöver testarens egna anteckningar. Detta är viktigt eftersom du ofta känner barnets rörelser innan de syns på registreringen.
Ibland sover barnet och rör sig inte på länge. För att väcka det kan du bli ombedd att äta eller dricka något, eller att själv lägga händerna på magen och försiktigt vagga barnet. Testaren kan även spela upp ljud genom bukväggen för att uppmuntra barnet att röra på sig.
En normal vilopuls för ett foster ligger mellan 120 och 160 slag per minut. När barnet rör sig bör pulsen öka med minst 15 slag per minut. Detta kallas ett "reaktivt" testresultat. För att testet ska betraktas som giltigt bör denna pulsökning inträffa minst två gånger inom 20 minuter.
Om hjärtfrekvensen inte ökar i samband med barnets rörelser klassas testet som "icke-reaktivt". Ett sådant resultat betyder inte nödvändigtvis att något är fel, men det kan leda till ytterligare undersökningar eller uppföljning för att säkerställa att barnet mår bra.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online