Så blir du äggdonator i Kanada

I Kanada kan kvinnor donera ägg till ofrivilligt barnlösa par. Det går att donera till en vän, en familjemedlem eller en helt okänd person, och landets lagar är utformade för att skydda donatorns identitet. Här går vi igenom hur processen fungerar, från den första undersökningen till själva donationen.

Screening och medicinsk bedömning

Den som vill bli äggdonator måste först genomgå en noggrann screening på en fertilitetsklinik. Kliniken utför en fysisk undersökning samt blodprov för att utesluta smittsamma sjukdomar. Dessutom tas en fullständig medicinsk bakgrund fram och en psykosocial utvärdering genomförs, för att säkerställa att donatorn både fysiskt och känslomässigt klarar av processen.

Själva donationsprocessen

Blir du godkänd som donator påbörjas en hormonbehandling som stimulerar äggstockarna att producera flera ägg samtidigt, i stället för bara ett per cykel. När äggen är mogna samlas de in under lättsedering: en läkare använder då en tunn nål som förs in via slidan för att ta ut äggen. Därefter befruktas äggen utanför donatorns kropp, oftast med spermier från den mottagande partnern eller en spermiedonator, innan embryot överförs till mottagaren.

Ersättning enligt lagen

Kanada antog lagen Assisted Human Reproduction Act (AHRA) den 11 mars 2004. Lagen förbjuder betalning till en äggdonator – donationen ska vara ideell. Donatorn har dock rätt att få ersättning för kostnader som uppstår i samband med donationen, exempelvis resekostnader, förlorad arbetsinkomst och medicinska utgifter.

Sekretess och anonymitet

Enligt AHRA kommer donatorns identitet aldrig att lämnas ut till mottagarna av ägget, till barnet som blir till genom donationen eller till båda – såvida inte donatorn själv ger skriftligt medgivande. Detta ger donatorn full kontroll över om, och i så fall när, hen vill bli identifierbar.

Vad bör man tänka på?

Innan du ansöker är det klokt att fundera över både de medicinska och emotionella aspekterna av donation. Hormonbehandlingen kan ge biverkningar som värmevallningar, humörsvängningar och ömhet i buken, och själva ingreppet innebär – som alla medicinska procedurer – vissa risker. Ta gärna hjälp av kliniken för att förstå vad processen innebär i praktiken, och se till att du får gott om tid att ställa alla frågor du har innan du fattar ditt beslut.