Beckenvröntgen under graviditet: Trimesterbaserad riskbedömning
Joniserande strålnings risk för foster är dos- och gestationsåldersberoende.
Första trimestern (≤12 veckor): Högst känslighet
- Organogenes pågår; tröskel för missbildningar ~100–200 mGy.
- Beckenvröntgen (~1–2 mGy fosterdos) är under tröskel men undviks om inte nödvändigt.
- Om kliniskt akut (trauma, misstänkt fraktur), görs med skydd.
Andra/Tredje trimestern (13–40 veckor): Lägre risk
- Fosterdos från beckenvröntgen förblir ~1–2 mGy (väl under 50 mGy tröskel för neurobeteendeeffekter).
- Risk för barndomsleukemi: ~1,5× baslinje per 10 mGy – fortfarande mycket låg absolut risk.
- Skydd (blyförkläde över buken) minskar dos ytterligare.
Vid 6 månader (≈26 veckor)
Foster är utvecklat; stor strukturell risk förbi. Beckenvröntgen med bukskydd är ansedd säker om kliniskt indikerad. Alltid motivera, minimera bilder, använd ALARA-princip.
Alternativ
- Ultraljud (ingen strålning) för mjukvävnad.
- MRI (ingen joniserande strålning) om detaljerad bilddiagnostik behövs.
Beslut: delat mellan patient, OB och radiolog.
