Passionsblommans effekter på hälsan

Passionsblomman, även känd som passiflora, har använts för medicinska ändamål genom hela historien. Växten användes ursprungligen av mayafolket och nordamerikanska urfolk, och spanska upptäcktsresande förde senare örten till Europa på 1500-talet.

Namnet "passion" kommer sig av att de tidiga spanska conquistadorerna trodde att blomman symboliserade flera aspekter av Kristi lidande – perioden mellan den sista måltiden och korsfästelsen.

Lugnande och sömngivande verkan

Passionsblomman används främst som ett naturligt lugnande medel. Mayafolket och nordamerikanska urfolk nyttjade växtens lugnande egenskaper långt innan européerna upptäckte dem. De orange bären och de lila blommorna sägs ha en avslappnande effekt på kroppen, och växten används därför traditionellt mot både sömnlöshet och ångest.

I Europa kombineras passionsblomman ofta med andra lugnande ingredienser som citronmeliss och lavendel i receptfria preparat. I USA återkallade dock FDA sitt godkännande för försäljning av passionsblomma som receptfritt sömnmedel år 1978, på grund av brist på sponsrade studier och vetenskapliga bevis för dess effektivitet som sömnhjälp.

Avslappnande egenskaper

Ett flertal studier världen över har tytt på att passionsblomman har en avslappnande effekt på kroppen. Detta gör växten till ett intressant alternativ vid behandling av högt blodtryck, vissa former av krampanfall samt fibromyalgi. Den anses även kunna lindra astmaanfall och vissa magåkommor.

Hjälp vid abstinensbesvär

Passionsblomman används också som stöd vid behandling av abstinensbesvär i samband med drogberoende. Då kombineras den ofta med läkemedlet klonidin. Passionsblomman lindrar psykiska symtom som irritabilitet och sömnlöshet, medan klonidinet verkar mot de fysiska besvären som uppstår under abstinens.

Potentiell roll vid allvarliga sjukdomar

Vissa forskare menar att passionsblomman kan ha en skyddande effekt vid Parkinsons sjukdom. Teorin är att två ämnen i blomman, harmin och harmalin, skulle kunna bromsa sjukdomens progression. Även inom cancerforskning finns det hopp om att växtens egenskaper skulle kunna förebygga bildningen av cancerösa tumörer, även om mer forskning behövs för att bekräfta dessa effekter.