En intervention genomförs för att du och andra människor bryr er om personen som behöver hjälp och vill henne eller honom väl. Det kan finnas flera skäl att ingripa i någon annans liv. Kanske vet du att personen lider av svår depression med suicidtankar, har en ätstörning, är beroende av droger eller alkohol, eller kämpar med något annat allvarligt problem i livet.
Det finns flera olika interventionsstrategier, men de har alla samma huvudmål: att få personen att söka och ta emot hjälp. Nedan går vi igenom fyra vanliga typer av interventioner.
En akut- eller krisintervention genomförs när en person utgör en omedelbar fara för sig själv eller för andra människor. Denna typ av intervention planeras sällan i förväg utan utförs ofta av familjemedlemmar eller nära anhöriga som agerar snabbt.
Familjen och vännerna ser den omedelbara faran, konfronterar personen så snart tillfälle ges och transporterar hen till ett sjukhus eller en behandlingsinrättning, beroende på vilket problem som ska åtgärdas.
Vid en familjeintervention talar familjemedlemmarna öppet och ärligt om situationen och hur den påverkar hela familjen. Till skillnad från en akutintervention planerar familjen här noggrant hur, när och var de ska konfrontera den beroende eller drabbade personen.
Konfrontationen sker på ett icke-dömmande sätt, men det görs tydligt att familjemedlemmarna vill att personen ska söka behandling. Därefter hjälper familjen personen att bestämma var och när vården eller behandlingen ska påbörjas.
Denna typ av intervention genomförs när kollegor som personen litar på och känner sig nära planerar att hjälpa hen. Arbetskamrater upptäcker ofta tidigt när en person utvecklar ett beroende eller har ett allvarligt problem, eftersom de ser personens beteende och vanor dagligen.
För att genomföra interventionen samlas kollegorna – ibland tillsammans med en chef eller arbetsledare – och konfronterar personen om problemet för att erbjuda stöd och hjälp.
Vid en intervention med en tonåring måste man ta hänsyn till ålder och personlighet. Situationen kan vara känslig på grund av tonåringens rebelliska eller konfrontativa natur, eller för att hen befinner sig i en känslig period i livet.
I många fall är det klokt att ha en professionell person närvarande, till exempel en kurator eller socionom som regelbundet arbetar med ungdomar. Under interventionen berättar du för tonåringen att du vill att hen söker hjälp, och du presenterar de behandlingsalternativ som finns tillgängliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online