Vad orsakar mörkt eller torkat blod under mensen?

Vad orsakar mörkt eller torkat menstruationsblod?

Det är vanligt att mensblod ibland ser mörkare, brunaktigt eller "torkat" ut. Det beror ofta på att blodet har lämnat livmodern långsamt och hunnit oxidera innan det lämnar kroppen – något som i sig är helt ofarligt. Ibland kan det dock signalera ett underliggande hälsoproblem. Här är de vanligaste möjliga orsakerna:

1. Endometrieatrofi

Endometrieatrofi innebär att livmoderslemhinnan (endometriet) blir tunn och underutvecklad. När slemhinnan inte byggs upp ordentligt kan mensen bli sparsam, med blod som framstår som mörkt eller brunfärgat. Tillståndet kan bero på flera faktorer, exempelvis åldrande, hormonella obalanser samt vissa läkemedel.

2. Ashermans syndrom

Ashermans syndrem kännetecknas av ärrvävnadsbildning inuti livmodern, ofta till följd av trauma vid ingrepp som skrapning (kurretage). Ärrvävnaden kan störa den normala avstötningen av slemhinnan under mensen, vilket leder till sparsamma eller oregelbundna blödningar med mörkt blod.

3. Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS)

PCOS är en hormonell störning som drabbar kvinnor i fertil ålder. Tillståndet kan ge oregelbundna cykler, och när mensen väl infinner sig kan blödningen vara ljusare än vanligt och se mörk eller brunaktig ut.

4. Tidigt graviditetsbortfall

Ett tidigt graviditetsbortfall, exempelvis en kemisk graviditet eller ett tidigt missfall, kan ge fläckvis blödning eller lätta blödningar som ser mörka eller bruna ut. Om du misstänker att du kan vara gravid och får oväntade blödningar bör du kontakta vården för kontroll.

5. Vissa läkemedel

Flera typer av mediciner kan påverka ditt mensmönster, bland annat hormonella preventivmedel, vissa cellgifter samt antikoagulantia (blodförtunnande läkemedel). Dessa kan leda till tunnare blödningar och mörkare, mer "torkat" utseende på blodet.

När bör du söka vård?

Om du plötsligt märker en förändring i ditt mensmönster – exempelvis återkommande mörkt eller sparsamt blod utan tydlig förklaring – är det klokt att kontakta en vårdcentral eller gynekolog. En läkare kan göra en ordentlig utredning, ställa diagnos och vid behov rekommendera behandling. Att lyssna på kroppens signaler är alltid ett bra första steg mot bättre hormonell hälsa.