Enligt webbplatsen About Recovery beräknas cirka 25 miljoner amerikaner ha problem med missbruk av droger eller alkohol. Många av dessa personer behöver hjälp för att övervinna sitt beroende. Missbruksrådgivning följer ofta en strukturerad, stegvis process som tar itu med problemen på ett metodiskt sätt. Vissa rådgivare och behandlingsanläggningar kombinerar ett eller flera av dessa steg för att anpassa vården efter patientens behov.
Här är de tio vanligaste stegen i missbruksrådgivning:
Anläggningen gör först en kartläggning av klienten för att avgöra om hen är lämplig för programmet. Klienten kan bli nekad tillträde om hen har andra psykiska hälsoproblem eller om anläggningen inte accepterar hens försäkring. Under intaget fyller patienten vanligtvis i ett omfattande frågeformulär med bakgrundsinformation, vilket ytterligare hjälper till att bedöma klientens lämplighet för programmet. Vissa anläggningar delar upp dessa steg i två separata moment.
När patienten har blivit antagen till programmet går en personalmedlem igenom de förväntningar som gäller under vistelsen. Patienten informeras om programmets regler, vad det erbjuder, hur långt det pågår samt information om rådgivaren och övrig personal.
Under bedömningen går rådgivaren igenom omfattningen av klientens missbruk. Det innebär att man kartlägger hur många olika substanser patienten använder, hur länge missbruket pågått, mängden samt svårighetsgraden av drogbruket och eventuella relaterade problem som psykisk ohälsa eller hemlöshet.
Rådgivaren redogör för resultatet av bedömningen för klienten. Tillsammans utvecklar patienten och rådgivaren en behandlingsplan som tar itu med beroendeproblemen, där man identifierar vilka metoder och resurser som ska användas. Man sätter även upp både kortsiktiga och långsiktiga mål.
Även om detta normalt är två separata steg handlar rådgivningen om att utveckla konkreta strategier för att hantera klientens missbruksproblem. Patienten måste aktivt delta i processen när hen arbetar mot behandlingsmålen. Rådgivningen anpassas efter varje patients individuella behov. Utbildning om beroende kan ske i grupp, enskilt eller i en kombination av olika former.
Detta steg gäller endast patienter som behöver andra tjänster, exempelvis socialsekreterare eller psykiatrisk vård. Rådgivaren samordnar dessa tjänster åt klienten så att helhetsvården fungerar smidigt.
Alla patienter går inte igenom detta steg. Men om en kris uppstår ger rådgivaren lämpliga strategier för att hantera situationen och förebygga ytterligare problem.
Missbruksrådgivare kan inte alltid tillgodose alla klientens behov. I dessa situationer måste rådgivaren identifiera patientens behov, förklara skälet till hänvisningen, hitta en lämplig verksamhet, arbeta inom ramen för sekretesslagstiftningen och stötta patienten genom övergången.
Dokumentation, ibland kallad rapportering och journalhantering, spårar klientens samtal och framsteg mot både kortsiktiga och långsiktiga mål. Detta kan omfatta domstolsrapporter, dagliga kronologiska anteckningar, diagram och rapporter till andra myndigheter.
På liknande sätt som vid hänvisningar kan konsultationer ske i slutet av behandlingen, tillsammans med annan personal inom verksamheten eller externa experter. Även här måste rådgivaren följa sekretessreglerna och förklara syftet med konsultationen för klienten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online