Lymfadenit, en inflammation i lymfknutarna, är en vanlig diagnos hos barn i alla åldrar. Tillståndet orsakas oftast av en virus- eller bakterieinfektion, och antingen en enskild lymfknut eller flera knutar kan drabbas samtidigt. De lymfknutar som oftast påverkas finns i halsen, armhålorna och ljumskarna.
Lymfknutarna ingår i lymfsystemet, som producerar lymfvätska – en vätska som kroppen använder för att bekämpa infektioner. Det är lymfknutarnas uppgift att bilda vita blodkroppar som bekämpar infektioner samt att filtrera lymfvätskan. När en infektion eller ett skadligt material, exempelvis cancerceller, uppträder i lymfvätskan producerar lymfknutarna fler vita blodkroppar. Detta är vad som orsakar den knutna svullnad som ses vid lymfadenit hos barn.
Lymfadenit hos barn orsakas oftast av virusinfektioner, men kan även bero på bakterie- eller parasitinfektioner. Lyckligtvis är dessa orsaker lätta att behandla om de upptäcks i tid. Vanliga infektioner som kan ligga bakom är halsfluss, körtelfeber (mononukleos), öroninflammation, toxoplasmos (en parasitinfektion som orsakas av kontakt med kattavföring eller otillräckligt tillagat kött), tandproblem samt den vanliga förkylningen.
Tyvärr finns det också allvarligare orsaker till lymfadenit, där svullnaden i lymfknutarna endast är ett av många symtom. Sådana underliggande orsaker inkluderar cancerformer som lymfom och leukemi, samt humant immunbristvirus (hiv) och lupus. Svullna lymfknutor kan också vara ett tecken på infektioner som tuberkulos och syfilis, som kan överföras från mor till barn i livmodern eller i samband med förlossning.
Svullnad är det mest uppenbara symtomet på lymfadenit, men andra tecken kan vara ömhet och smärta i området, rodnad, feber, halsont och rinnande näsa. Ibland kan lymfknutarna svullna så mycket att en blockering uppstår, vilket i sin tur kan leda till svullnad i en hel extremitet. Ett barn med lymfadenit kan också vara irriterat, ha svårt att sova, vägra att äta eller ha problem att svälja.
Dessutom kan symtom som är typiska för den underliggande orsaken förekomma – exempelvis klagomål på öronsmärta eller att barnet drar sig i öronen vid öroninflammation, eller munsår och karies när tandproblem är orsaken.
Läkaren kan ställa diagnosen lymfadenit utifrån barnets symtom, en fysisk undersökning och en rad tester. Vid den fysiska undersökningen kontrolleras storleken på de svullna knutarna samt eventuell ömhet eller värme i området. Läkaren ställer också frågor om andra symtom som barnet upplever utöver svullnaden.
Ett blodprov med fullständig blodstatus kan tas för att upptäcka infektion, cancer eller andra orsaker till lymfadenit. En datortomografi, ultraljud eller röntgenundersökning kan också behövas för att fastställa diagnosen.
Behandlingen av lymfadenit hos barn beror på den underliggande orsaken. Om svullnaden orsakas av bakterier krävs vanligtvis antibiotika. Vanliga antibiotika vid behandling av lymfadenit är penicillin, nafcillin, cefalosporin och erytromycin. Orsakas svullnaden av ett virus bör barnet bli bättre när infektionen har passerat, eftersom det inte finns något botemedel mot virusinfektioner.
Om svullnaden är ett symtom på ett allvarligare tillstånd, exempelvis cancer, baseras vården på behandling av huvuddiagnosen. Dessutom kan varma kompresser och receptfria smärtstillande medel, såsom ibuprofen och paracetamol, lindra både smärta och svullnad. Det är också viktigt att barn med lymfadenit får tillräcklig vila och gott om vätska under tillfrisknandet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online