Enligt de amerikanska National Institutes of Health (NIH) definieras ett för tidigt fött barn som ett barn som föds före graviditetsvecka 37. För tidig förlossning ses i cirka 15 procent av alla flergångsförlossningar och kan även kopplas till hälsotillstånd hos modern, exempelvis hjärt- och njursjukdom, diabetes och infektioner. En tidig förlossning betraktas allmänt som en högriskförlossning, och både mor och barn kan drabbas av komplikationer under och efter förlossningen. För barnet gäller att ju tidigare det föds före fullgången graviditet, desto större är risken för allvarliga och långvariga hälsoproblem.
Lungorna är bland de sista organen som fullt utvecklas hos fostret, vilket gör att för tidig förlossning kan leda till lungrelaterade komplikationer. Andningsnödssyndrom (RDS) är ett tillstånd som direkt stör barnets andning och kan kräva syrgastillskott, neonatal respirator, intubering eller läkemedelsbehandling. En relaterad komplikation som kan uppstå vid långvarig respiratorvård är bronchopulmonell dysplasi (BPD), ett tillstånd där lungvävnaden gradvis försämras.
Lunginflammation (pneumoni) är en vanlig komplikation hos för tidigt födda barn. Denna luftvägssjukdom begränsar syreflödet i kroppen, kan påverka andra organ och i värsta fall utvecklas till en allvarlig infektion. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika, och vid behov ges även syrgastillskott eller intubering.
Apné innebär ett tillfälligt andningsstillestånd eller avbrott i andningsmönstret under sömn. Eftersom andningscentrum i hjärnan inte är fullt utvecklat hos ett för tidigt fött barn kan det ha svårt att reglera andningen under sömnen. På neonatalavdelningar placeras barn med sömnapné i en kuvös utrustad med larm som varskör personalen om barnet slutar andas. En enkel knackning på kuvösen räcker ofta för att påminna barnet att andas. Föräldrar kan också få ta med sig monitorer hem för fortsatt övervakning.
Bradykardi hos för tidigt födda barn innebär en långsammare hjärtfrekvens än normalt, det vill säga under 100 slag per minut. Eftersom ett oregelbundet slående hjärta innebär att syrerikt blod inte når kroppens övriga organ övervakas tillståndet noggrant. Bradykardi är dock relativt vanligt hos prematura barn och kräver sällan behandling när barnet och dess organ hunnit mogna mer. Monitorer används på sjukhuset och vid behov även i hemmet.
Även om gulsot inte är ovanligt hos nyfödda barn i allmänhet, uppstår det ännu oftare hos för tidigt födda. Hyperbilirubinemi, ett överskott av blodämnet bilirubin, ger en gulaktig ton i huden och ögonvitorna och kan bli farligt om värdena inte sänks. Att placera barnet under speciella ljuslampor, så kallad ljusbehandling, räcker oftast för att bryta ner överskottet av bilirubin i blodet.
Tack vare framstegen inom neonatal vård har överlevnaden och prognosen för för tidigt födda barn förbättrats avsevärt. Regelbunden uppföljning av barnläkare, noggrann övervakning av andning, hjärtfrekvens och viktmätning samt stöd till föräldrarna är avgörande faktorer för att barnet ska utvecklas så bra som möjligt. Kontakta alltid vården om du är osäker på ditt barns symtom eller utveckling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online