Även om många vuxna tar sväljning för given är det i själva verket en komplex process som kräver muskelkoordination och mognad. Redan vid 15 veckors graviditet börjar fostret suga, och den karakteristiska fram- och tillbaka-rörelsen med tungan blir alltmer uttalad vid den 18:e veckan. Sugreflexen är nödvändig för att spädbarnet ska kunna ta till sig den vätska som sedan ska sväljas.
Den första fasen av sväljning kallas den orala fasen. Här använder spädbarnet sina läppar, gom och tunga för att skapa undertryck. Efter att ha sugit i sig vätskan formas den till en så kallad bolus – en sammanhängande, rundad massa. De yngsta spädbarnen gör relativt enkla rörelser med tungan, men vid cirka tre månaders ålder börjar de kunna förflytta även fastare boluser med tungan.
Den andra fasen, den faryngala fasen, sker omedvetet. När bolusen kommer i kontakt med svalgväggen inleds en rad snabba händelser. Först stänger svalget och den mjuka gomen av näshålan. Därefter drar svalgmusklerna ihop sig och pressar bolusen nedåt mot matstrupen. Samtidigt pausas andningen och stämbanden stängs för att förhindra att bolusen kommer fel, det vill säga aspiration. Forskare har observerat faryngeal sväljning hos foster redan vid tio veckors graviditet.
Likt den faryngala fasen är även den tredje fasen – den esofageala fasen – omedveten. I detta skede transporteras bolusen genom matstrupen hela vägen ner till magsäcken.
Dysfagi är ett samlingsnamn för alla typer av avvikelser i sväljfunktionen. Tillståndet ses oftast hos för tidigt födda barn och beror på svagt sug samt nedsatt koordination av den så kallade sug-svälj-andas-rytmen, som beskrivits av doktor Lisa B. Zaoutis. Om ditt spädbarn har svårt att svälja bör du omedelbart kontakta barnläkare för att förebygga aspiration och undernäring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online