Levaquin (levofloxacin) är ett kraftfullt antibiotikum som ofta används för att behandla urinvägsinfektioner. Små mängder av läkemedlet kan övergå i bröstmjölken, vilket i teorin skulle kunna påverka ett ammat barn. Risken bedöms dock som liten så länge läkemedlet tas exakt enligt läkares ordination.
Inga studier har hittills bekräftat exakt hur mycket levofloxacin som utsöndras i human bröstmjölk. Kända amningsexperter, däribland den kanadensiska barnläkaren Jack Newman, påpekar dock att de flesta läkemedel endast passerar över till bröstmjölken i mycket små doser och sällan påverkar ett ammat barn negativt.
I teorin kan de små mängder levofloxacin som finns i bröstmjölken påverka barnets ledutveckling. Detta är en känd biverkning inom fluorokinolongruppen, som setts framför allt i djurstudier. Risken bedöms som störst om modern använder läkemedlet under en längre sammanhängande period.
Läkare förskriver normalt sett Levaquin endast under en kort period, oftast tre till sju dagar. En så kort behandlingskur bedöms sannolikt vara för kort för att kunna påverka barnets utveckling på ett negativt sätt.
Vissa naturmedicinskt inriktade vårdgivare kan rekommendera fruktextrakt som tranbär eller blåbär. Dessa kan hjälpa till att lindra urinvägsinfektioner med färre potentiella biverkningar för ammande mödrar, även om den vetenskapliga dokumentationen för deras effekt är begränsad.
Om en mor väljer att pausa amningen under behandlingstiden kan hon återuppta den så snart kuren är avslutad. Amningsrådgivare rekommenderar ofta att hon under denna tid regelbundet pumpar ut och kastar mjölken – så kallad "pump and dump" – för att bibehålla en jämn och stabil mjölkproduktion.
Att använda Levaquin under amning innebär en liten men teoretisk risk för barnets ledutveckling. Vid kortvarig behandling enligt läkares ordination är risken låg. Diskutera alltid med din läkare eller amningsrådgivare innan du startar eller avslutar någon medicinsk behandling under amningsperioden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online