Utvecklingen av motoriken hos spädbarn sker i två tydliga stadier. Grovmotoriken – förmågan att utföra stora rörelser, som att röra på en arm eller ett ben – utvecklas först. Finmotoriken, alltså förmågan att göra små och precisa rörelser som att plocka upp ett föremål, utvecklas senare.
Motorikutvecklingen sker i takt med att spädbarnet mognar. Grovmotoriken styrs ofta automatiskt och kräver en samordning mellan muskler, skelett och de signaler som hjärnan sänder ut. Finmotoriken är däremot ett tecken på att barnet börjar lära sig, eftersom den förutsätter erfarenhet och inhämtning av information utöver enbart fysiska färdigheter.
Motoriken omfattar alla rörelser som en människa gör. Grovmotoriken övergår så småningom i finmotorik när barnet utvecklas och finslipar sina rörelser till att bli mer graciösa och precisa. De flesta barn har helt utvecklad motorik vid sex års ålder.
Föräldrar bör vara uppmärksamma på möjliga varningssignaler på att ett barn inte utvecklar sin finmotorik i rätt takt. Vid ett års ålder ska barnet kunna hålla en krita i handen. Vid två års ålder ska barnet kunna rita en lodrät linje. En fördröjd motorikutveckling kan i vissa fall vara ett tecken på en skada i muskler eller ryggmärg, och då rekommenderas kontakt med barnavårdscentralen eller en läkare.
Det finns flera sätt att främja barnets motorik i vardagen. Magläge, så kallad magestid, när barnet är vaket stärker nacke, axlar och armar – vilket lägger grunden för både krypning och greppförmåga. Leksaker som uppmuntrar till att nå, gripa och flytta föremål tränar finmotoriken, medan fri lek på golvet stimulerar grovmotoriken. Varje barn utvecklas dock i sin egen takt, och mindre variationer i milstolparna är oftast helt normala.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online