Under graviditeten kan läkare genomföra ett så kallat NST – ett icke-stresstest (nonstress test) – för att kontrollera att barnet mår bra och utvecklas som det ska. I Sverige och övriga Norden kallas samma undersökning ofta för CTG, kortkardiotokografi.
Vid ett NST fäster läkaren eller barnmorskan sensorer mot den gravida kvinnans mage. Sensorerna övervakar fostrets hjärtrytm under både viloperioder och aktiva perioder, samtidigt som de registrerar eventuella värkar. Enligt American Pregnancy Association ger detta en tydlig bild av hur barnets hjärta reagerar på dess egna rörelser.
Ett NST utförs normalt endast när förlossningen bedöms innebära någon form av risk. Det kan exempelvis handla om att mamman har en sjukdom som diabetes eller högt blodtryck, eller om graviditeten har gått över beräknad tid utan att förlossningen kommit igång naturligt.
Ibland registreras ingen rörelse från barnet under undersökningen. Det betyder inte nödvändigtvis att något är fel – oftast har fostret helt enkelt somnat. Om varken en lätt måltid eller en dryck väcker aktiviteten kan personalen använda ett ljud med svag vibration, så kallad vibrakustisk stimulering, för att väcka barnet och få fram ett tillförlitligt mätvärde.
Ett friskt foster bör under den 20–60 minuter långa undersökningen visa att hjärtat slår minst 15 slag per minut snabbare i aktivt tillstånd än i vila, och detta mönster bör uppträda minst två gånger. Ett sådant resultat kallas ofta "reaktivt" och tolkas som ett gott tecken på att barnet får tillräckligt med syre och mår bra.
NST är helt ofarligt för både fostret och mamman – därav namnet "icke-stress". Undersökningen innebär endast extern övervakning via sensorer på magen och inga ingrepp görs. Testet görs sällan före graviditetsvecka 28, eftersom fostrets nervsystem och hjärtrymsmönster innan dess ofta är för outvecklade för att ge ett säkert och tillförlitligt resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online