En förlossning i vecka 34 räknas som för tidig, eftersom en normal graviditet varar i cirka 40 veckor. Det finns flera möjliga orsaker till att vissa mödrar föder så tidigt. Här går vi igenom de vanligaste.
Preeklampsi är ett tillstånd som kännetecknas av högt blodtryck och svullnader hos den gravida kvinnan. Det kan utvecklas när som helst under graviditeten men är vanligast under tredje trimestern. Vid svår preeklampsi kan både modern och barnet fara illa, och då kan en för tidig förlossning bli nödvändig för att skydda dem båda.
Intrauterin tillväxthämning innebär att barnet inte växer som det ska i livmodern. Tillståndet kan bero på flera faktorer, exempelvis problem med moderkakan, sjukdomar hos mamman eller avvikelser hos fostret. Barn med tillväxthämning föds ofta för tidigt, ibland genom planerad förlossning för att barnet må bättre utanför livmodern.
Vid en placental avlossning lossnar moderkakan från livmoderväggen innan barnet har fötts. Detta kan orsakas av trauma, sjukdomar hos mamman eller droganvändning. En placental avlossning kan leda till för tidig förlossning och andra allvarliga komplikationer, och kräver ofta akut vård.
För tidiga värkar betyder att förlossningen börjar före graviditetsvecka 37. Det kan bero på infektioner, sjukdomar hos mamman eller flerlingraviditet, till exempel tvillingar. Ett barn som föds för tidigt riskerar flera komplikationer, bland annat andningsproblem, svårigheter med amning och matning samt försenad utveckling.
I vissa fall finns det inget tydligt skäl till att förlossningen startar i vecka 34. Detta kallas idiopatisk prematuritet, alltså en för tidig förlossning utan känd orsak. Även om medicinsk vård idag ger barn födda i vecka 34 goda möjligheter till en bra utveckling, är regelbunden mödrahälsovård viktig för att upptäcka riskfaktorer i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online