Kramper hos bebisar – symtom, orsaker och när du ska söka vård

Din bebis slutar plötsligt med det hon håller på med och stirrar tomt framför sig. Eller så rullar hennes ögon bakåt. Eller så får hon plötsliga, ryckiga rörelser. Eller så blir hon helt slapp och faller ihop. Du blir dödligt rädd – har din bebis fått kramper? Här får du lära dig känna igen tecknen, förstå vad som kan ligga bakom och veta när det är dags att agera snabbt.

Vad är ett krampanfall?

Ett krampanfall är en plötslig ökning av elektrisk aktivitet i hjärnan som under en kort stund påverkar hur en person beter sig. Kramper är i sig inte en sjukdom, utan kan vara ett symtom på en mängd olika sjukdomar och rubbningar.

Kan bebisar få kramper?

Alla kan drabbas av kramper, även nyfödda och småbebisar. Om du misstänker att ditt barn har haft ett krampanfall ska du skriva ner exakt vad du sett – hur rörelserna såg ut, hur länge de pågick och hur bebisen mådde efteråt – och kontakta barnavårdscentralen eller barnläkaren direkt.

Vanliga symtom

Perfekt friska bebisar har ofta ryckiga rörelser som lätt kan förväxlas med kramper. Det finns dock flera sätt att skilja normala rörelser från ett verkligt anfall:

• Tidpunkt: Rycker bebisen alltid när du byter kläder på henne? Då är det troligen hennes sätt att visa att hon inte gillar blöjbyten. Många spädbarn rycker också till när de precis vaknar – det är helt normalt.
• Reaktion på beröring: Kan du stoppa rörelserna? Håller du försiktigt om bebens arm och han fortsätter ändå att rycka, kan det röra sig om kramper.
• Rörelsernas mönster: Sker ryckningarna bara på ena sidan av kroppen? Rör sig två armar eller ben på exakt samma sätt samtidigt? Sådana mönster kan tyda på ett anfall.
• Vakenhet och respons: Reagerar bebisen på din röst eller beröring? Vid ett krampanfall är barnet ofta frånvarande och svarar inte, särskilt om det är nyfött.

Möjliga orsaker

Att fastställa den underliggande orsaken till kramper hos bebisar kan vara svårt. Epilepsi är en möjlig diagnos och debuterar oftast före fem års ålder, men en rad andra tillstånd kan också ligga bakom:

• Diabetes och blodsockerrubbningar kan utlösa kramper, liksom hjärntrauma – båda förekommer även hos små barn.
• Stroke förknippas oftast med vuxna, men bebisar kan också drabbas, och stroke kan ge upphov till kramper.
• Förgiftning kan ibland orsaka kramper, och i mer sällsynta fall även hjärnhinneinflammation (meningit).
• Det sällsynta hemolytiskt uremiska syndromet kan också ge kramper hos spädbarn.
• Vissa bebisar föds med benigna familjära neonatala kramper, en ovanlig genetisk rubbning. Den ärvs oftast från en förälder, men kan ibland uppstå genom en spontan mutation i barnets DNA. Som tur är försvinner kramperna vid detta tillstånd vanligtvis efter nio månaders ålder.

En särskild typ – feberkramper – är relativt vanliga hos annars friska bebisar och småbarn. De orsakas av feber, är nästan alltid ofarliga och återkommer sällan. Kontakta ändå alltid vården, även om du misstänker att febern är orsaken.

När ska du söka vård akut?

Ring 112 om ett anfall pågår i mer än fem minuter, om bebisen inte andas normalt efteråt eller om hen inte vaknar till. Under själva anfallet: lägg barnet på sidan på en mjuk yta, lossa tighta kläder och lägg aldrig något i munnen. Notera hur länge anfallet varar – informationen hjälper vårdpersonalen.

Så ställs diagnosen

Eftersom orsakerna kan vara många behöver bebisen ofta genomgå flera undersökningar – allt från blodprov till datortomografi (CT) för att bilda sig en bild av hjärnan.

Ett EEG (elektroencefalogram), som mäter hjärnans elektriska aktivitet, är det viktigaste verktyget för att diagnostisera kramper hos barn och vuxna. Hos spädbarn är tolkningen dock svårare, och resultaten bör alltid granskas av en barnneurolog med särskild erfarenhet av nyfödda och småbarn.