Faror i en laboratoriumsmiljö delas vanligtvis in i fyra kategorier: biologiska, kemiska, ergonomiska och fysiska. Dessa faror medför risk för olyckor, spill och negativa hälsoeffekter. Arbetsuppgifternas karaktär, de vägar genom vilka ämnen kan tränga in i kroppen samt egenskaperna hos material, prover och utrustning är faktorer som påverkar risknivån. Laboratoriepersonal måste därför känna till de potentiella farorna med materialen och utrustningen samt alltid följa rekommenderade rutiner för användning, hantering, förvaring och avfallshantering.
Biologiska faror uppstår i laboratorier från levande organismer. Personal som använder nålar för blodprovstagning löper exempelvis risk att utsättas för blodburna patogener som hepatit B. De så kallade Standard Precautions (grundläggande försiktighetsåtgärder) som tagits fram av den amerikanska smittskyddsmyndigheten Centers for Disease Control and Prevention (CDC) är effektiva för att begränsa spridningen av smittsamma sjukdomar. Goda säkerhetsrutiner innefattar vaccination av personalen, återkommande utbildning, noggrann handtvätt innan arbetsområdet lämnas samt användning av personlig skyddsutrustning (PPE).
Kemiska ämnen som används i laboratorier kan medföra faror som toxicitet, fosterskador, genetiska mutationer och cancer. Laboratorieassistenter som regelbundet hanterar formaldehyd löper exempelvis en ökad risk att utveckla cancer. Kemikalier kan dessutom vara brandfarliga eller explosiva. Ett väl fungerande program för kemikaliehantering – som omfattar lagring, hantering och transport av kemikalier, exponeringsbedömning, användning av säkerhetsdatablad (MSDS), personalutbildning samt personlig skyddsutrustning – syftar till att hålla risknivån så låg som möjligt.
Upprepade arbetsmoment och felaktiga arbetsställningar ger upphov till ergonomiska faror. Forskare som arbetar långa timmar vid datorarbetsplatser löper exempelvis risk att drabbas av karpaltunnelsyndrom. Andra riskfaktorer är dålig belysning, otillräcklig ventilation och luftkonditionering samt en bristfälligt utformad arbetsplats. Muskuloskeletala besvär, stukningar, stress och långvariga arbetsskador är vanliga konsekvenser av ergonomiska risker. Att anpassa arbetsuppgifterna efter människans fysiologiska förutsättningar, tillsammans med kontinuerlig utbildning av personalen, är effektiva åtgärder för att förebygga dessa problem.
Elektricitet, strålning, värme och buller är de viktigaste källorna till fysiska faror i laboratoriemiljö. Tekniker som arbetar med radioaktiva material löper exempelvis en förhöjd risk att utveckla cancer. Hörselnedsättning till följd av buller samt skador och brännskador från utrustning som ugnar är andra vanliga risker. Fysiska faror kan minimeras genom standardiserade arbetsrutiner, god medvetenhet och utbildning samt korrekt användning av personlig skyddsutrustning.
I USA regleras säkerheten på arbetsplatsen av Occupational Safety and Health Administration (OSHA). Använd OSHA:s formulär 300-logg för att registrera och rapportera olyckor, skador eller sjukdom i laboratoriet. Som en del av planen för kemikalieinformation ska en uppdaterad samling säkerhetsdatablad (MSDS) för alla farliga kemikalier som används eller förvaras i laboratoriet hållas tillgänglig. Vid leverans av diagnostiska och smittsamma prover gäller U.S. Department of Transportation:s (DOT) föreskrifter. Dessutom ska standarderna från U.S. Environmental Protection Agency (EPA) för ventilation, luftföroreningar och hantering av farligt avfall, U.S. Department of Labor (DOL) för laboratoriernas utformning och ergonomi, U.S. Food and Drug Administration (FDA) för godkännande av nya läkemedel och medicintekniska produkter samt CDC:s riktlinjer för blodburna patogener följas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online