1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Säker hantering och bortskaffande av difteritoxin

Difteri är en farlig bakteriell infektion som härjade i Europa och Amerika genom en rad epidemier från 1700-talet och framåt. Efter att ett säkert och tillförlitligt vaccin utvecklades år 1924 har sjukdomen i princip utrotats i industriländer. Bakteriens hemliga vapen är ett protein som den utsöndrar, kallat difteritoxin (DT). När du hanterar eller gör dig av med detta toxin i laboratoriemiljö är det avgörande att vidta rätt försiktighetsåtgärder för att undvika skada på dig själv eller andra.

Varför toxinet är så farligt

Difteritoxin är ett protein och inte en levande mikroorganism. I det avseendet liknar riskerna med DT mer de som gäller för ett kemiskt ämne än för en levande bakterie. Enligt säkerhetsdatabladet (MSDS) från List Biological Labs har DT ingen effekt om det sväljs, men det är extremt farligt om det injiceras, även i ytterst små doser. Att sticka sig med nålar eller andra föremål som kontaminerats med DT är potentiellt livsfarligt, liksom att inhalera toxinet. Av den anledningen rekommenderas det att aldrig arbeta med DT i torkat tillstånd. University of Floridas enhet för miljö, hälsa och säkerhet anger LD50-värdet – den dos som uppskattas döda 50 procent av de exponerade – för DT till 0,1 mikrogram per kilogram kroppsvikt.

Förebyggande åtgärder

Märk upp och förvara DT i lufttäta behållare på platser där obehörig personal inte har tillträde. Se till att ventilationen är tillräcklig när du arbetar med toxinet. Engångsmaterial som handskar eller absorberande underlag som kontamineras med DT under experimentets gång ska läggas i plastpåsar och slängas i korrekt märkta kärl för kemiskt avfall. Använd alltid handskar, undvik direktkontakt med toxinet när det är möjligt och tvätta noggrant all hud som ändå kommer i kontakt med DT.

Metod 1: Autoklavering

Det finns två rekommenderade steriliseringsmetoder som inaktiverar DT. Den första är autoklavering. En autoklav är en apparat som utsätter utrustning för het ånga under högt tryck. För att säkert kassera toxinavfall lossar du locket på behållaren så att ångan kan tränga in, ställer behållaren i en engångsbehållare och lägger sedan denna i en autoklavpåse. Placera behållaren i maskinen och autoklavera den i 121 grader Celsius (250 grader Fahrenheit) i en timme. Lägg därefter påsen i ett kärl för kemiskt avfall för destruktion.

Metod 2: Natriumhypoklorit eller natriumhydroxid

Natriumhypoklorit (klorin) eller natriumhydroxid denaturerar och inaktiverar också DT. Ställ behållaren med toxinet i ett stativ ovanpå absorberande papper och tillsätt en volym natriumhypoklorit eller natriumhydroxid som motsvarar volymen av DT-lösningen. Låt blandningen verka i minst en timme, förslut därefter behållaren ordentligt, lägg den i en påse och kassera den enligt ditt laboratoriums eller din verksamhets riktlinjer.

Viktiga varningar

Torr värme är inte en säker metod för att inaktivera DT – använd hellre autoklavering eller natriumhypoklorit. Olika laboratorier kan ha specifika riktlinjer för arbete med farliga toxiner. Följ alltid ditt laboratoriums anvisningar för bortskaffande och se till att du vet var kärlen för kemiskt avfall finns. Var noggrann med att transportera, förvara och hantera DT på ett säkert sätt.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online