Gasledningar har funnits sedan 1800-talet, även om det råder viss osäkerhet om exakt när den första byggdes. Redan inom några decennier efter att det första röret lades började man söka metoder för att mäta flödet i ledningarna – ett behov som blivit allt viktigare i takt med att gasnäten expanderat världen över.
Många associerar begreppet "flöde" omedelbart med vätskor. I själva verket räknas alla gaser som fluider – till och med atmosfären runt oss. Även om gaser inte är lika täta som vätskor följer de många av samma fysikaliska lagar när det gäller hur de rör sig, särskilt i slutna miljöer som ett rör. Det innebär att samma grundläggande mätteknik ofta kan tillämpas på både gaser och vätskor, men med viktiga anpassningar.
Innan man mäter flödet i en gasledning måste flera faktorer beaktas. Driftstemperatur, belastning och tryck avgör vilken mätmetod som passar bäst. Ofta är förmågan att mäta konsekvent över många olika driftförhållanden viktigare än extrem noggrannhet vid ett enskilt tillfälle. Därför finns flödesmätare i många olika konstruktioner – exempelvis turbinsmätare, ultraljudsmätare, virvelmätare och förträngningsmätare – som väljs utifrån applikationens specifika krav.
Medan många flödesmätare endast visar den momentana flödeshastigheten, alltså hur snabbt gasen rör sig genom röret just i ögonblicket, är totalflödesmätaren konstruerad för något annat: att mäta den kumulativa volymen gas eller vätska som passerat en viss del av ledningen under en given tidsperiod. Den registrerar alltså kontinuerligt och summerar hela flödet över tid.
Denna typ av mätning är särskilt viktig vid fakturering, leveransavstämning mellan parter samt vid övervakning av energiförsörjning, där det är den totala mängden transporterad gas – inte hastigheten i ett enskilt ögonblick – som är avgörande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online