En tändhatt är en liten sprängladdning som i allmänhet används för att utlösa större sprängmedel, exempelvis plastsprängmedel, dynamit eller TNT. Tändhattar kan lätt explodera vid felaktig hantering och bör därför endast användas av utbildade yrkespersoner.
En icke-elektrisk tändhatt består av en liten, öppen metallrör fylld med ett sprängämne som kvicksilverfulminat, blystyfnat eller blyazid. Elektriska tändhattar har en liknande konstruktion, men skiljer sig genom att de har två isolerade ledningar som sticker ut från ena änden samt innehåller både en tändladdning och en huvudladdning.
De icke-elektriska varianterna, som är konstruerade för att krymas fast på en stubin, betraktas som relativt säkra jämfört med andra typer. Trots detta kan även dessa detonera om de hanteras slarvigt.
Vanliga tändhattar kan explodera om de utsätts för värme, stötar eller statisk elektricitet. Utöver dessa risker kan elektriska tändhattar även utlösas av radiosignaler och elektromagnetisk strålning, vilket gör dem särskilt känsliga i moderna miljöer med trådlös teknik.
Vissa äldre tändhattar innehåller blyazid, vilket omvandlas till kopparazidsalt när det kommer i kontakt med fukt. Detta kopparazidsalt är extremt instabilt – friktionen som uppstår vid själva öppnandet av tändhatten räcker för att detonerar det. Därför ska aldrig gamla eller rostiga tändhattar försök tas isär eller hanteras manuellt.
Det är olagligt att inneha tändhattar och andra sprängämnen utan giltigt tillstånd. Eftersom tändhattar är mycket känsliga kan de orsaka allvarliga skador eller till och med dödsfall vid olyckshändelse.
Den som hittar tändhattar, oavsett om de verkar hela eller skadade, bör aldrig röra dem. Kontakta i stället polisen eller räddningstjänsten så att sprängämnena kan tas omhand och bortskaffas på ett säkert och korrekt sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online