Kemisk skyddsutrustning indelas i fyra kategorier – nivå A, B, C och D. Nivå A ger det högsta skyddet, medan nivå D erbjuder det lägsta. Valet av skyddsnivå avgörs av vilka faror som finns eller kan förväntas i arbetsmiljön samt vilka arbetsuppgifter personalen ska utföra.
Kemisk skyddsutrustning omfattar bland annat skyddshjälmar, handskar, stövlar, kemikaliebeständiga skyddsoveraller, helkroppsskydd och andningsskydd. Mängden och typen av utrustning anpassas efter de specifika risker som arbetstagaren utsätts för eller rimligen kan ställas inför.
För att kunna välja rätt skyddsutrustning är det viktigt att förstå vad varje nivå innebär. Nedan följer en genomgång av de olika nivåerna från högsta till lägsta skydd.
Nivå A kräver samma utrustning som nivå B, men med den skillnaden att skyddsdräkten måste vara helt inkapslande. Det innebär att hela kroppen, inklusive ansikte och luftvägar, skyddas fullständigt mot kemiska ämnen.
Nivå B innehåller samma utrustning som nivå C, men här krävs att andningsskyddet är ett trycksatt, friluftstagbart andningsapparat (SCBA). Detta säkerställer att användaren får ren luft även i miljöer med allvarliga luftburna faror.
Nivå C består av andningsmask med filter, inner- och ytterhandskar, kemikaliebeständig dräkt, stövlar med stövelskydd, skyddshjälm, flyktmask, ansiktsskydd, tvåvägsradio och tygoveraller.
Nivå D består av arbetsoveraller, skyddsfotbeklädnad och vid behov handskar. Denna nivå används när risken för exponering är minimal.
Nivå A krävs när hud, ögon, slemhinnor och luftvägar behöver skydd på högsta möjliga nivå, exempelvis vid hantering av mycket farliga kemikalier.
Nivå B används när ett mindre behov av hud- och ögonskydd föreligger, men där kraven på andningsskydd ändå är som högst.
Nivå C är lämplig när exponering av hud och ögon bedöms som osannolik, men där luftvägarna måste övervakas kontinuerligt och åtgärdas snabbt vid behov.
Nivå D räcker när endast ett vanligt arbetsplagg behövs, exempelvis vid mindre besvär från föroreningar som inte utgör någon allvarlig hälsorisk.
Oavsett skyddsnivå ska materialet i skyddsutrustningen uppfylla tre centrala egenskaper: motståndskraft mot permeation (kemikaliens förmåga att tränga igenom materialet på molekylnivå), penetration (kemikaliens passage genom sömmar, skador eller porer) samt nedbrytning (materialets fysiska försämring vid kontakt med kemikalier). Att välja utrustning med rätt skyddsegenskaper är avgörande för arbetstagarens säkerhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online