1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Farligt avfall i laboratorium: Viktiga fakta om säker hantering

Farligt avfall förekommer i de flesta laboratoriemiljöer. Alla som arbetar med farligt avfall – oavsett om det sker i ett laboratorium eller någon annanstans – bör ha grundläggande säkerhetskunskap och känna till de specifika farorna med de kemikalier som hanteras. Här går vi igenom de viktigaste områdena: säkerhetsdatablad, farokategorier, förvaring, personlig skyddsutrustning och avfallshantering.

MSDS och CAS-nummer

För varje kemikalie finns ett motsvarande säkerhetsdatablad (MSDS, idag ofta benämnt SDS) samt ett unikt CAS-nummer från Chemical Abstract Service. CAS-numret gör det möjligt att snabbt hitta en kemikalies faroinformation i databaser, där informationen är organiserad i form av säkerhetsdatabladet.

Varje säkerhetsdatablad innehåller standardiserad information om en kemikalies säkerhetsrisker, specifika egenskaper som reaktivitet och brandfarlighet, åtgärder för första hjälpen vid exponering samt annan relevant information när sådan finns tillgänglig. Läs alltid säkerhetsdatabladet och bekanta dig med riskerna hos en kemikalie innan du börjar arbeta med den. Annars kan du omedvetet utgöra en fara för både dig själv och dina kollegor i laboratoriet.

Farokategorier

De viktigaste säkerhetskategorierna som anges i ett säkerhetsdatablad är bedömningar av hälsorisk, brandfarlighet, reaktivitet och kontaktfarlighet:

  • Hälsorisk – beskriver toxiciteten eller giftigheten hos en kemikalie.
  • Kontaktfarlighet – anger hur frätande ett ämne är.
  • Brandfarlighet – visar hur sannolikt det är att en kemikalie fattar eld och inkluderar flampunkten för självantändning.
  • Reaktivitet – mäter hur kraftfullt och häftigt kemiska reaktioner fortskrider för ett ämne. Mer reaktiva kemikalier frigör större energimängder och kan orsaka bränder eller explosioner.

Förvaring

Farligt avfall måste förvaras korrekt för att undvika oavsiktliga utsläpp och farliga reaktioner. Använd separata förvaringsskåp för olika farokategorier, eftersom många kemikalier ger upphov till kraftiga reaktioner om de blandas. Vissa kemikalier reagerar exempelvis lätt med vatten och bör därför alltid förvaras separat från vattenhaltiga lösningar.

Personlig skyddsutrustning

Vissa typer av avfall kräver personlig skyddsutrustning (PPE). För många ämnen räcker det med engångshandskar i nitril, ventilerade skyddsglasögon, slutna skor och labbrock. Farligare avfall kräver dock att laboratoriepersonalen vidtar strängare försiktighetsåtgärder.

Andningsskydd kan vara nödvändigt vid kemikalier som avger ångor eller starka lukter, och filtret måste då vara lämpat för just de ämnen som förekommer. Standardfilter av HEPA-typ (high-efficiency particulate air) för syror och gaser skyddar mot ett brett spektrum av gaser, men kontrollera alltid säkerhetsdatabladet för att välja rätt skyddsutrustning.

Viktigast av allt är att skyddsutrustningen kontrolleras och anpassas så att den faktiskt ger det skydd den är avsedd för. En andningsmask som inte sluter tätt mot ansiktet skyddar inte användaren – den kan till och med öka farorna genom att skapa en falsk känsla av trygghet.

Kassering och avfallshantering

Allt farligt avfall i ett laboratorium måste förr eller senare antingen neutraliseras eller kasseras på rätt sätt. Vissa kemikalier kan pH-balanseras och omvandlas till ofarliga salter, vilket ofta sker vid syra–bas-titreringar. Om avfallet inte kan neutraliseras säkert på plats måste det skickas till en anläggning som är särskilt utformad för långtidslagring eller destruktion av farligt avfall.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online