Kaliumklorid (KCl) är en kemisk förening som består av en kaliumatom och en kloratom. Dess molekylvikt är 74,55 g/mol, där kalium utgör 52,4 procent av föreningen och klor 47,6 procent. Molekylstrukturen är ett ytcentrerat kubiskt gitter.
Kaliumklorid är ett salt av metallhalogenid. Vid rumstemperatur förekommer det som vita kristaller eller ett kristallint pulver. Det kan även framträda som ett vitt granulärt pulver eller som färglösa, luktfria kristaller med en saltaktig smak.
På molekylär nivå existerar kaliumklorid i en kristallin struktur, precis som många andra halogenidsalter. Strukturen ser ut som en ytcentrerad kub vars repeterande enheter sträcker sig i alla riktningar. Arrangemanget av kalium- och klorjonerna i kuben bildar det som kallas ett gitter. I halogenidsalter som natriumklorid (NaCl) och kaliumklorid (KCl) är kristallgittret mycket välordnat, med regelbundna och återkommande mönster av joner.
Alla halogenidsalter – och i själva verket alla joniska fasta ämnen med kubisk struktur – liknar varandra till sin uppbyggnad, men de är inte helt identiska. Faktorer som påverkar deras strukturs storlek och form är bland annat hur tätt jonerna är packade samt jonernas relativa storlek.
De övergripande egenskaperna hos kaliumkloridens kristallgitter beskrivs av gitterkonstanten. Gitterkonstanten är det konstanta avståndet mellan de enskilda kalium- respektive kloratomerna i kristallgittret. För kaliumklorid är gitterkonstanten 6,29 ångström.
Tack vare sin kristallgitterstruktur är kaliumklorid lösligt i vatten. Ämnet har en densitet på 1,98 g/cm³ vid 20 °C och en smältpunkt vid cirka 1 050 kelvin, vilket motsvarar ungefär 777 °C (omkring 1 430 °F).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online