En strålsäkerhetsrevision innebär att inspektörer granskar en organisation, exempelvis ett sjukhus eller ett forskningscenter, för att säkerställa att radioaktiva material hanteras på ett tryggt och korrekt sätt. Revisionen omfattar de interna kontrollerna av radioaktiva ämnen och laboratorieutrustning, samt de rutiner som dokumenterar personalens strålexponering och jämför den med högsta tillåtna exponeringsgränser.
I Sverige är det Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) som ansvarar för tillsynen av verksamheter med joniserande strålning, medan motsvarande kontroller i USA utförs av statliga och federala myndigheter.
Myndigheter på både statlig och federal nivå genomför strålsäkerhetsrevisioner. En av organisationerna som utför dessa revisioner är New Yorks hälsodepartement (New York State Department of Health). Departementet tillhandahåller en lista över standarder som företag kan använda för att säkerställa att de har godtagbar dokumentation gällande utbildning i strålsäkerhet.
Enligt departementet har företag som inte uppfyller kraven när inspektören genomför sin revision 60 dagar på sig att åtgärda sina säkerhetsbrister innan de drabbas av påföljder.
Strålsäkerhetsrevisioner bygger på principen ALARA – "As Low As Reasonably Achievable", det vill säga "så lågt som rimligen kan uppnås". Enligt delstaten Kalifornien gäller denna princip alla användare av utrustning som alstrar strålning, liksom allmänheten i stort.
Revisionen syftar till att minimera exponeringen för personer som arbetar eller bor nära en anläggning där strålning används, exempelvis ett medicinskt center eller ett kärnkraftverk. En viss grad av exponering accepteras, eftersom det inte är praktiskt möjligt att helt eliminera strålning från verksamheten.
Ett dosimetriprogram mäter den totala strålexponeringen för enskilda individer. Personal som arbetar med strålning bär ofta dosimetrar, s.k. strålmärken, som registrerar användarens stråldoser över tid.
Enligt delstaten Kalifornien omfattar dosimetriprogram dessutom ytterligare tillsyn, såsom lägre exponeringsgränser för barn och gravida kvinnor, samt samordning med andra anläggningar för att kunna summera en anställds totala strålexponering från flera laboratorier. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention) bör programmet även övervaka anställda med implantat, exempelvis pacemaker, som kan påverkas av strålning.
Varningsskyltning är ett grundkrav när strålning förekommer i verksamheten. Det är nödvändigt att tydligt märka upp rum där radioaktiv utrustning förvaras eller används. Skyltarna ska följa gällande bestämmelser, inklusive översättning till fler språk när det behövs.
Enligt delstaten Kalifornien ska organisationen också utse en person som ansvarar för att skyltar och andra säkerhetsdokument placeras ut och hålls uppdaterade utanför rum som innehåller radioaktiva material.
Beredskapsplaner för olyckor är en viktig del av en strålsäkerhetsrevision. Anläggningen ska ha en tydlig metod för att fastställa vilken stråldos personalen får under en olycka, bland annat med hjälp av dosimetrar.
Revisionen omfattar även rutiner för städning och dekontaminering, samt de procedurer som säkerställer att radioaktiva föroreningar kan avlägsnas på ett säkert sätt från arbetsmiljön efter en incident. Genom väl förberedda beredskapsplaner minskas riskerna för både personal och omgivning betydligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online