Ett säkerhetsdatablad (MSDS – Material Safety Data Sheet) krävs enligt lag i de flesta länder när material transporteras, lagras eller används i någon process. I många länder ska säkerhetsdatabladet dessutom på begäran göras tillgängligt för alla berörda anställda.
Formatet för säkerhetsdatablad är mycket likartat i de flesta länder. De främsta skillnaderna gäller hur ofta dokumentet ska uppdateras och vilka krav som ställs på att tidigare mottagare informeras om ändringar.
Det är viktigt att komma ihåg att ett säkerhetsdatablad inte har någon självständig rättslig status. Regler och föreskrifter i olika jurisdiktioner kan vara betydligt strängare och mer detaljerade än de riktlinjer som anges i själva databladet.
Säkerhetsdatabladet för ett specifikt material är utformat för att ge information om säker hantering och lagring, samt om de risker som är förknippade med exponering. Det innehåller även information för nödsituationer, exempelvis hur läckage ska hanteras och vilka risker som finns för explosion, brand och farlig reaktivitet.
Formatet är till stor del standardiserat världen över. ANSI-standarden (American National Standards Institute) Z400.1 definierar den accepterade stilen och det innehåll som ett säkerhetsdatablad ska följa.
Den första sektionen anger materialets vanliga kemiska namn, leverantörens och tillverkarens namn och adresser samt deras respektive nödtelefonnummer. Här anges även den kemiska formeln, andra vanliga namn för föreningen samt CAS-numret (Chemical Abstracts Service) – ett kemiregister som förvaltas av American Chemical Society.
Följande sektioner definierar och förklarar:
Varje sektion är viktig för särskilda grupper, exempelvis brandkårer, transportföretag, tillsynsmyndigheter och vårdpersonal. Syftet med ett säkerhetsdatablad är att erbjuda en enhetlig och tillförlitlig informationskälla för alla berörda parter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online