Sedan 1998 kräver den amerikanska federala regeringen att alla nya bilar ska vara utrustade med dubbla krockkuddar för framsätespassagerare. Krockkuddarna har tillskrivits äran att ha räddat tusentals liv sedan 1990-talet, men de har också varit inblandade i ett antal dödsfall, särskilt bland barn. Krockkuddar ger ett viktigt skydd, men de bör aldrig användas som ersättning för säkerhetsbälten och korrekt barnskyddsutrustning.
De första patenten inom krockkuddsteknik lämnades in redan 1953. Det året fick amerikanen John W. Hetrick patent på det han kallade en "säkerhetskuddsanordning för motorfordon". Samma år tog den tyske uppfinnaren Walter Linderer emot ett patent på en "uppblåsbar kudde" som skulle skydda förare vid olyckor.
Den första bilen med krockkuddar var Oldsmobile Toronado från 1973. Året därpå introducerade Buick, Cadillac och Oldsmobile krockkuddar i flera av sina stora personbilar.
Krockkuddar började dyka upp i Ford- och Chrysler-fordon under 1980-talet, och på 1990-talet hade de blivit en flitigt marknadsförd säkerhetsfunktion i många bilar. Sedan slutet av 1990-talet har alla nya bilar i USA krockkuddar för framsätespassagerare.
Krockkuddar är konstruerade för att skydda passagerare vid en olycka genom att dämpa kroppen när den kastas framåt och hindra den från att slå in i instrumentpanelen eller dörrarna. I många olyckor i bilar utan krockkuddar skadas eller dödas passagerare när de krossas mot hårda ytor eller genomborras av vassa glasskärvor. Krockkuddar kan förebygga många av dessa skador samt minska risken för benbrott och whiplash.
Den amerikanska trafiksäkerhetsmyndigheten NHTSA (National Highway Traffic Safety Administration) uppskattade att över 28 000 liv hade räddats genom frontalkrockkuddar fram till början av 2009. Den stora majoriteten, 82 procent, var förare. Resten var framsätespassagerare. Av dem vars liv räddades bar hela 60 procent inte säkerhetsbälte.
NHTSA uppskattade också att användning av säkerhetsbälte tillsammans med frontalkrockkudde minskar risken att omkomma i en frontalkollision med 61 procent, jämfört med 50 procents minskning vid användning av enbart säkerhetsbälte. Sidokrockkuddar med huvudskydd minskade risken att omkomma med 37 procent vid sidokollisioner på förarsidan. För passagerare i SUV:ar minskades risken med 52 procent tack vare huvudskyddande sidokrockkuddar.
Fram till mars 2009 uppskattade NHTSA att över 290 personer hade omkommit sedan 1990 till följd av att frontalkrockkuddar utlösts vid låghastighetskollisioner. Över 90 procent av dessa dödsfall gällde spädbarn eller barn, varav många inte bar säkerhetsbälte eller någon annan form av skydd. Vid sådana kollisioner kastas förare och passagerare utan bälte framåt mot krockkudden, som dessutom utövar en egen kraft när den fylls med gas.
Krockkuddarnas konstruktion har ändrats betydligt sedan 1998. Frontalkrockkuddar i nyare bilar utlöses numera med mindre kraft än i äldre modeller, vilket minskar skaderisken vid låghastighetskollisioner. Dessutom har riktlinjer tagits fram som rekommenderar att barn placeras i baksätet när det är möjligt, och att små barn och spädbarn ska sitta i bälteskuddar eller andra godkända barnskydd. Att bära säkerhetsbältet ökar dessutom krockkuddens effektivitet vid en kollision och minskar risken att passagerare kastas mot krockkudden medan den fylls.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online