Ambulansbolag som anställer personal inom akutsjukvården – exempelvis sjukvårdare (EMT) och ambulanssjuksköterskor (paramedics) – ansvarar för att leverera akutsjukvårdstjänster, så kallade EMS-tjänster. För att kunna ge patienterna rätt vård förlitar sig denna personal på protokoll: systematiska instruktioner som beskriver i detalj hur en specifik uppgift ska utföras.
Varje EMS-organisation har egna protokoll anpassade efter sin verksamhet. De nationella EMS-protokollen i USA erkänns dock av samtliga delstater och har utarbetats i samarbete med det amerikanska transportdepartementet (Department of Transportation, DOT).
De nationella EMS-protokollen innehåller anvisningar för hur åtgärder vid både medicinska akuta tillstånd och trauman ska utföras. Protokollen kan bland annat redogöra för symtom och tecken på sjukdom och skada, samt rekommenderade behandlingar för olika tillstånd som bröstsmärta och frakturer. De skriftliga protokollen beskriver dessutom vilka tekniker som ska användas för att utföra behandlingar och vårdsinsatser på ett korrekt sätt.
Protokollen innehåller även en lista över de läkemedel som måste finnas tillgängliga i ambulansen. Informationen omfattar ofta indikationer, kontraindikationer och biverkningar. En kontraindikation avser en situation där ett läkemedel inte får ges till en patient. Nitroglycerin används exempelvis vid behandling av bröstsmärta, men är kontraindicerat hos patienter med ett systoliskt blodtryck under 90 mmHg. En patient med bröstsmärta och ett blodtryck på 88/50 mmHg bör alltså inte få nitroglycerin.
Även säkerhetsrekommendationer ingår i de nationella EMS-protokollen. Exempel på detta är anvisningar för hur patienter ska bärgas från bilolyckor samt tekniker för att kontrollera och upprätthålla säkerheten på olycksplatsen. Protokollen kan även innehålla riktlinjer för när och hur polis eller brandkår ska larmas, liksom regler och bestämmelser för ambulanskörning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online