American Society for Testing and Materials (ASTM) har utarbetat specifikationer för det material som ofta kallas Plexiglas – ett varumärkesregistrerat namn på akrylglas. Standarderna reglerar en rad krav som måste uppfyllas innan materialet kan certifieras enligt ASTM. Plexiglas är extremt mångsidigt och används till allt från skyddsbarriärer vid ishockeyplan och nyskydd vid restaurangbufféer till montrar för konstföremål.
ASTM ställer sammanlagt 15 standarder, varav den mest centrala är att akrylen måste bestå av minst 80 procent polymeriserade monomerer av metylmetakrylat – en klar och färglös vätska. Utöver detta måste Plexiglas uppfylla krav gällande ljusbrytning, specifik vikt, transparens, disighet, vattenabsorption, krympning, termisk stabilitet, temperaturavböjning, draghållfasthet, slagstyrka, klarhet, nötbeständighet, beläggningsvidhäftning samt kemikaliebeständighet.
Utan tillsats av färgämnen har Plexiglas en total vitljustransmittans på 92 procent, vilket överstiger de nominella ASTM-standarderna. Detta gör materialet väl lämpat för optiska tillämpningar, exempelvis glasögon, där det också förädlas för ändamålet.
Plexiglas överträffar ASTM-standarderna för slagmotstånd. Vid tjocklekar mellan 1/8 och 1/4 tum är slagmotståndet 6 till 17 gånger högre än hos vanligt glas med dubbelt så stor tjocklek. Tack vare den låga vikten jämfört med glas delas materialet, när slagmotståndet överskrids, i stora bitar med trubbiga kanter och med betydligt lägre hastighet än obehandlat eller härdglas. Akrylplattor väger mindre än hälften av glas, endast 43 procent av aluminiums vikt och är 70 procent lättare än magnesium. ASTM har fastställt tio standardtestmetoder som Plexiglas måste uppfylla eller överträffa när det gäller slagmotstånd.
Precis som glas är akrylplast relativt fri från krympning och försämring över långa perioder. Även om smältpunkten ligger betydligt lägre än glasets kan Plexiglas förbli stabilt under långvarig exponering vid 180 grader Fahrenheit, vilket överträffar ASTM-standarderna.
Bland samtliga ASTM-standarder är kraven på nötbeständighet de mest oklara. I praktiken handlar det dock framför allt om att bevara den optiska klarheten i vardagligt bruk. ASTM använder sig av fler än fyra testmetoder beroende på akrylens användningsområde, men medger att många av procedurerna är opålitliga på grund av variabler som beror på typen av testutrustning. Se ASTM-specifikation D1044 för detaljerad information om specifika användningsområden och nötstandarder.
För att granska testmetodik och standarder inom respektive kategori hänvisas du till det relevanta ASTM-avsnittet för din specifika användning: D256 för slagmotstånd, D542 för transparens, D570 för vattenabsorption, D638 för draghållfasthet, D648 för temperaturabsorption och avböjning, D792 för specifik vikt, D1003 för disighet och transparens, D1044 för nötbeständighet, D1308 för effekter av hushållskemikalier, D2565 för utomhusbruk, D3002 för beläggningar, D3359 för vidhäftning samt D3892 för förpackning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online