Familjer som äger husbilar använder dem ofta till campingresor eller för att utforska landet. En husbil är självförsörjande i alla avseenden, vilket innebär att man inte behöver leta efter toaletter tidigt varje morgon. Det vanligaste problemet är dock hanteringen av avfall. Tills avfallet kan tömmas samlas innehållet i tankarna, och trots ett stort utbud av kommersiella produkter som är framtagna specifikt för att motverka och till och med behandla obehagliga lukter, uppstår dessa lukter ändå.
Varje husbil har två eller flera avfallstankar: en gråvattentank och en svartvattentank. Gråvattentanken samlar vatten från diskbänken, duschen och andra vattenförbrukande apparater såsom diskmaskin eller tvättmaskin. Svartvattentanken samlar avloppsvatten från toaletten.
Även om det är bra att ha goda toalettrutiner följer många inte några fasta scheman. Dessutom urinerar en genomsnittlig person sex till sju gånger per dag, vilket gör att svartvattentanken fylls snabbt. De kommersiella produkter som ofta används innehåller kemikalier som kan skada de septiska system som tar emot innehållet från svartvattentanken. Konsekvensen blir kontaminering av närliggande vattenresurser, både under och ovan markytan.
Ett septiskt system är en relativt liten, lokal reningsanläggning där inkommande avfall behandlas och långsamt bryts ner över tid. Ett standardiserat septiskt system består av två viktiga delar: själva septiktanken och ett infiltrationsområde, även kallat dräneringsfält.
Avfallet som rinner in i septiktanken ligger stilla en stund. Snart sipprar den flytande delen iväg, men inte innan ”goda” bakterier (aeroba bakterier som behöver syre för att överleva) hunnit bearbeta den och reducera mängden ”onda” bakterier (anaeroba bakterier som klarar sig utan syre). Det tar betydligt längre tid för de naturligt förekommande goda bakterierna att bryta ner det organiska materialet i den fasta delen av avfallet, som gradvis förs vidare till dräneringsfältet. Där bryts det till sist ner genom kontinuerlig behandling av aeroba bakterier samt andra kemiska och biologiska processer.
Inget tillsatsmedel för avloppsvattenbehandling är helt riskfritt, vare sig för människor eller septiktankar. De flesta produkter är biologiskt nedbrytbara, men det betyder inte att de är ofarliga. Kommersiella produkter finns gott om, men i princip samtliga innehåller kemikalier som är skadliga – framför allt inte för husbilens ägare utan för grundvattnet kring de avfallsplatser som husbilarna nyttjar. Kemikalier dödar nämligen bakterier, både goda och onda.
Den rekommenderade metoden är att spola ordentligt och se till att allt vatten hamnar i behållaren. Den kemikalie som utgör minst hot mot miljön och hälsan är bromo-nitropropan-diol, ett bakteriedödande bekämpningsmedel. Andra kemiska produkter bör du däremot undvika helt:
Välj i första hand produkter som bygger på enzymer eller biologiska mikroorganismer. Dessa stödjer den naturliga bakteriebalansen i septiktanken i stället för att störa den, och de är betydligt skonsammare mot både miljön och grundvattnet. Läs alltid innehållsförteckningen noggrant innan du använder en produkt i din husbil, och töm tankarna endast på platser som är anpassade för detta ändamål.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online