Genetiken söker förklara arvets och evolutionens mekanismer samt lösa många praktiska problem. Att kunna överföra gener mellan organismer öppnar upp en rad spännande möjligheter. Forskare har idag förmågan att isolera enskilda gener och skapa flera kopior av dem – en teknik som kallas genkloning.
Gener kan multipliceras direkt i provrör, men det är ofta betydligt enklare att föra in genen eller ett DNA-fragment i andra organismer, exempelvis bakterier. Värdorganismen införlivar då det nya DNA:t som sitt eget och kopierar det automatiskt i samband med sin egen celldelning.
Mänskliga gener förs ofta över till bakterier eller jästsvampar, eftersom dessa mikroorganismer förökar sig mycket snabbt. Inom kort bildar de en enorm population som uttrycker den insatta genen och därmed producerar stora mängder av genprodukten.
Mikroprojektilteknik innebär att man bokstavligen skjuter in DNA-fragment i värdcellerna med hög hastighet. Anmärkningsvärt nog återhämtar sig en del av cellerna efter behandlingen och accepterar det främmande DNA:t.
Vid elektroporation utsätts värdcellerna för korta, intensiva elektriska urladdningar. Dessa skapar tillfälliga öppningar i cellytan, genom vilka det främmande DNA:t kan tränga in i cellen.
Liposomer, det vill säga konstgjorda fettpartiklar i form av vesiklar, är en populär metod för att smyga in DNA i celler. DNA:t packas in i liposomerna, som därefter smälter samman med värdcellens yttre membran och släpper in DNA:t i cytoplasman.
Vid denna metod blandas plasmider med kalciumfosfat. När kalciumfosfaten fälls ut bildas små partiklar som innehåller DNA. Dessa partiklar kan tas upp av cellerna genom endocytos, det vill säga att cellen inkorporerar omgivande ämnen.
Genkloning har blivit en hörnsten inom modern bioteknik. Tekniken används bland annat för att framställa läkemedel som insulin och tillväxthormon, för att studera genernas funktion samt för att utveckla genetiskt modifierade organismer inom jordbruk och medicin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online