Asbest är ett samlingsnamn för en grupp besläktade, hälsofarliga mineral som kan skada lungorna om de inandas. Materialet användes flitigt i byggmaterial fram till omkring 1980 och kan frigöras i luften vid rivning eller renovering. De vanligaste typerna var krysotil (vit asbest), amosit och krokidolit. Krysotil ensam stod för cirka 90 procent av den asbest som användes i byggnader i USA.
Luftprovtagning används för att mäta förekomst och koncentration av asbestfibrer både inomhus och utomhus. Provresultaten är avgörande vid riskbedömningar, efter saneringar och för att säkerställa att luften är säker att andas. Nedan följer de mest använda standardiserade metoderna.
National Institute for Occupational Safety and Health (NIOSH) metod 7402 använder ett transmissionselektronmikroskop (TEM) för att analysera luftprover på asbest. Metoden anses mycket tillförlitlig eftersom TEM kan identifiera fibrernas kristallstruktur och kemiska sammansättning.
Provtagningen sker med en filteranordning som drar luft genom ett filter. Utrustningen använder kassetter med 25 mm diameter och filter med en porstorlek på 0,45 till 1,2 mikrometer. Den fina porstrukturen släpper igenom luft men fångar fibrerna. Flödeshastigheten ligger på 0,5 till 16 liter per minut, vilket motsvarar 100 till 1 300 uppsamlade fibrer per kubikmillimeter filteryta.
Cirkulära bitar från tre av filtrets fyra kvadranter skärs ut och monteras på ett objektglas. Glaset placeras i en petriskål med flera acetonindränkta filter och får stå täckt i två till fyra minuter. Därefter torkas glaset med en förångare och återförs till en acetonerik miljö. Transmissionselektronmikroskopet används sedan för att ta fram diffraktionsmönster och energidispersiva röntgenspektra – fibrernas karakteristiska signaturer i TEM – vilka jämförs med kända referensmönster för asbest. Till slut räknas de synliga fibrerna på filtret.
NIOSH-metod 7400 använder samma provtagningsförhållanden som metod 7402, men analysen sker istället med faskontrastmikroskopi. Efter provtagningen skärs en kil om cirka 25 procent av filtret ut och monteras på ett objektglas, varefter 250 mikroliter aceton droppas på för att göra filtret transparent. Ungefär 3 mikroliter triacetin tillsätts och ett täckglas monteras. Med faskontrastmikroskopet räknas sedan alla fibrer längre än 5 mikrometer. Metoden är snabbare och billigare än TEM-analys, men kan inte skilja asbest från andra fiberarter.
Amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) använder den modifierade Yamate-metoden för att samla in luftprover på asbest. Metoden bygger på samma grundläggande insamlingsprincip som NIOSH-metoderna, men med specificerade provvolymer: minst 560 liter och högst 3 800 liter luft. Samma typ av filter används, och även här analyseras provet med transmissionselektronmikroskop.
Superfund-metoden använder likaså TEM och samma typ av filter, men rekommenderar betydligt större provvolymer – upp till 15 000 liter luft där det behövs. I tätortsområden kan provvolymen begränsas till 5 000 liter eller mindre, och i landsbygdsområden till 10 000 liter eller mindre. Anledningen är att filtret riskerar att överbelastas med fibrer och andra partiklar om för stor luftvolym passeras genom det, vilket skulle försämra analysens noggrannhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online