Koliforma bakterier finns naturligt i tarmarna hos varmblodiga djur, inklusive människan, och används som indikatorer på vattenförorening. Bakterierna är i sig själva oftast ofarliga, men deras närvaro tyder på förorening av avföring – vilket i sin tur kan innebära att vattnet innehåller andra organismer som kan orsaka allt från lindrig diarré och magkramper till njursvikt hos känsliga grupper som spädbarn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar.
Därför kräver folkhälsomyndigheter regelbundna analyser av vatten som används för drickning samt för bad och andra rekreationsaktiviteter. Det finns fyra godkända laboratoriemetoder för att påvisa koliforma bakterier.
Närvaro-/frånvarotestet är en känslig, ekonomisk och effektiv metod där analysen av ett 100 ml-prov normalt tar mindre än en minut. Nackdelen är att testet inte anger hur många koliforma bakterier som finns i provet – det visar endast om de finns eller inte. Metoden kan dessutom ge falskt positiva resultat.
Vid membranfiltertestet filtreras vattenprovet genom ett membran som fångar upp bakterierna. Dessa överförs därefter till ett näringsmedium där de identifieras och räknas. Metoden är dock inte lämplig för mycket grumligt vatten, eftersom partiklarna stör bakteriernas tillväxt. Den kan inte heller påvisa bakterier som tillfälligt har hämmats av klorering men som har potential att utvecklas igen.
I det multipla rörfermenteringstestet späds vattenprovet först ut och fördelas sedan på ett antal rör, där varje rör innehåller ett ämne som är specifikt för en viss typ av koliforma bakterier. Närvaro av bakterier ger en färgförändring i testmediet. Resultatet blir endast en statistisk uppskattning, den så kallade sannolika talet (most probable number). Jämfört med membranfiltertestet är metoden mindre exakt och mer tidskrävande. Den används därför främst när membranfilterresultat är opålitliga på grund av grumlighet eller när en bekräftelse av resultatet krävs.
MMO-MUG-testet, som är uppkallat efter de detekterande ämnen som används, utvecklades runt år 1990 och är den senaste av de godkända metoderna. Vattenprovet exponeras för MMO-MUG-mediet i cirka 24 timmar. Om mediet byter färg till en viss gul nyans är förekomsten av koliforma bakterier bekräftad.
Regelverken tillåter normalt sett inga koliforma bakterier alls i dricksvatten. Bad i vatten med upp till cirka 70 koliforma bakterier per 100 ml är dock tillåtet, eftersom man erkänner att rekreationsområden också är livsmiljöer för vilda djur. I USA följer regelverket Clean Water Act, som stiftades 1972 och ändrades 1977. Environmental Protection Agency (EPA) är den federala myndighet som ansvarar för dricksvattenstandarderna, och det finns 18 nationella primära dricksvattenföreskrifter. Världshälsoorganisationen (WHO) har även tagit fram en serie riktlinjer för dricksvattenkvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online