USA:s arbetsmiljömyndighet OSHA (Occupational Safety and Health Administration) definierar strålning som "energi som färdas genom rymden". Den vanligaste typen av strålning är elektromagnetisk och omfattar radiovågor, mikrovågor, gammastrålar och ljus. Den andra typen, partikelstrålning (alfa- och betapartiklar), alstras av radioaktivt material.
En genomsnittlig person utsätts för cirka 300 till 350 mrem (millirem), motsvarande 3–3,5 millisievert, strålning per år. Denna nivå har inga kända långtidseffekter på människors hälsa och utgör ungefär en tredjedel av den dos man får vid en datortomografi (CT) av hela kroppen.
De främsta källorna till strålningsexponering är naturliga och kommer antingen från jorden själv eller från rymden i form av kosmisk strålning. Människoskapade källor kan bland annat vara kärnanläggningar, elektronisk utrustning och medicinska undersökningar och behandlingar.
Strålningens effekter på människan kan variera kraftigt – från helt utan komplikationer till brännskador, vävnadsskador, cancer, organsvikt och i värsta fall döden. Exponering för höga strålningsnivåer orsakar betydande skador på kroppen, eftersom strålningen kan skada cellernas DNA och störa kroppens normala funktioner.
Läkare kan även använda strålning som behandlingsmetod mot vissa typer av cancer. Vid strålbehandling utnyttjas medvetet strålningens skadliga effekter för att döda cancerceller, samtidigt som den omgivande friska vävnaden skyddas så mycket som möjligt.
En dödlig dos strålning – alltså en dos som förväntas leda till döden utan medicinsk behandling – ligger på cirka 300 000 mrem, motsvarande 3 sievert. Vid en sådan exponering krävs omedelbar akut vård för att överlevnad ska vara möjlig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online