Vatten är avgörande för nästan alla aspekter av livet på jorden. Föroreningar och kemisk nedbrytning kan påverka vatten som används för drickning, rengöring eller odling av grödor, vilket gör det olämpligt och potentiellt farligt. Metoderna för att testa vatten utvecklas ständigt, vilket säkerställer allmänhetens säkerhet och gör det möjligt för privata markägare att använda grundvatten på ett säkert och effektivt sätt.
De tre huvudsakliga aspekterna av vattenkvalitet som kan testas, antingen genom observation eller med hjälp av testmaterial, är kemiskt innehåll, fysikaliskt innehåll och biologiskt innehåll. Det fysikaliska innehållet kan till viss del bedömas genom enkel observation. Genom att fylla ett klart glas med vatten och studera turbiditeten – de synliga partiklar som samlas i ett stillastående vattenprov – kan man se om partiklar fortsätter att röra sig eller ansamlas nära ytan. Grumligt vatten kan också vara ett tecken på föroreningar. Eftersom rent vatten ska vara luktfritt kan även svaga lukter tyda på föroreningar som fekala kolibakterier eller organiska föreningar.
Testning av vattnets kemiska innehåll innebär att man låter vatten rinna från provkällan, vattendraget, pumpen eller kranen och därefter använder pH-testremsor för att mäta vätejonkoncentrationen. Testremsorna ändrar färg och resultatet kan klassificeras som antingen surt eller basiskt. Nitrattestremsor används för att upptäcka nitratkoncentrationer – halter som överstiger 10 milligram per liter kan vara skadliga för spädbarn. Manuella tester som COLI-MOR- och LaMotte-tester kan påvisa biologiskt innehåll såsom fekala kolibakterier, bakterier och virus. Dessa tester bygger på att man observerar färgförändringar, gasbildning och förändringar i provrörets position i ett insamlat vattenprov som får stå orört i 24 till 36 timmar.
Att bakterier påvisas i vattnet betyder inte automatiskt att dricksvattnet är osäkert, eftersom många bakterier är ofarliga för människor. Deras närvaro signalerar dock en risk för skadliga bakterier och möjligheten att fekala kolibakterier kan finnas i vattnet. Vatten med okänt biologiskt innehåll eller hög halt av totalt lösta fastämnen bör analyseras i ett laboratorium, helst samma dag som provet togs. För den som testar brunnsvatten kan påvisade föroreningar motivera att man pumpar djupare ner i akvifären eller anlägger en helt ny brunnsplats.
Amerikanska miljöskyddsmyndigheten Environmental Protection Agency (EPA) övervakar säkerheten hos vatten från en mängd olika källor. EPA har utvecklat National Water Program för att fokusera på specifika frågor kring effektiv vattenbehandling och vattensäkerhet. En ständigt expanderande vetenskaplig forskning syftar till att vidareutveckla testmetoderna för att kunna bekämpa ständigt föränderliga stammar av föroreningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online