Stängselcellens uppbyggnad – struktur och funktion

Hos växter är epidermis, det tunna yttersta vävnadslagret, inte helt sammanhängande. Det kan avbrytas av små porer som kallas stomata (klyvöppningar). En stoma bildas av en pore som omges av två specialiserade celler, kallade stängselceller. Genom att ändra form reglerar dessa celler öppnandet och stängningen av klyvöppningen. Själva poren i stomatans mitt benämns stomatal apertur, och genom den sker gasutbytet mellan växten och omgivningen.

Form

Hos enhjärtbladiga växter, exempelvis gräs, är stängselcellerna hantelformade och porerna slitslika. Ibland är stängselcellerna halvmånformade och fäster vid varandra med de krökta ändarna av sina konkava sidor, vilket lämnar en slitsformad öppning emellan dem. Hos angiospermer (gömfröiga växter) är däremot de två stängselcellerna njurformade. De sitter ihop vid sina båda ändar längs de konkava sidorna och bildar på så sätt en central pore.

Cellvägg

De cellväggar hos stängselcellerna som vetter mot poren är oftast tjockare än övriga sidor, medan de tunnare partierna är mer töjbara. Denna olikhet i väggens tjocklek är avgörande för cellernas förmåga att böja sig när trycket förändras. Stängselcellerna täcks normalt av kutikula, som i regel fortsätter över den vägg som vetter mot stomatalporen och även sträcker sig till de celler som gränsar till substomatkammaren – det framträdande hålrum eller intercellulära utrymme som finns precis under varje stoma.

Tjocklek hos cellväggen

Tjockleken på stängselcellernas cellväggar samt deras storlek varierar mellan olika typer:

• Grästypen: Stängselcellerna har smala mittenpartier med förtjockade ytter- och innerväggar. De är dessutom associerade med biperceller, en på varje långsida.
• Amaryllis-typen: Förekommer både bland dikotyledoner och monokotyledoner. Här är cellväggarna hos stängselcellerna förtjockade runt varje öppning.
• Mnium-typen: Finns hos bryofyter (mossor), där den ventrala väggen hos stängselcellerna är tunnare än den dorsala.

Intracellulärt innehåll

Stängselcellerna innehåller en väl utvecklad cellkärna, tät cytoplasma, talrika mitokondrier, element av endoplasmatiskt retikulum, golgiapparater, vakuoler av olika storlekar samt kloroplaster. Kloroplasterna i stängselcellerna skiljer sig från de som finns i mesofyllcellerna, men de utför ändå fotosyntes på normalt sätt. Hos vissa arter kan stängselcellerna dock sakna fotosyntetiska pigment helt.

Biperceller

De epidermisceller som ligger direkt intill stängselcellerna kallas biperceller (subsidiärceller). Dessa celler kan särskiljas från övriga epidermisceller genom sin storlek och sitt arrangement. Med andra ord skiljer sig epidermiscellerna intill stängselcellerna ofta morfologiskt från resten av de typiska epidermiscellerna, vilket underlättar stängselcellernas rörelser vid öppnandet och stängningen av stomatan.