Under århundradenas lopp har otaliga forskare gjort avgörande bidrag till fysikens utveckling. En av de mest framstående var Ernest Rutherford, en experimentell fysiker och Nobelpristagare från Nya Zeeland. Hans upptäckter förändrade radikalt vår syn på begrepp som radioaktivitet och kärnkraft, och mycket av den terminologi som används inom ämnesområdet idag härstammar direkt från hans arbete.
Ernest Rutherford föddes 1871 på Nya Zeeland, där hans föräldrar drev en framgångsrik gård i den lilla orten Nelson. Som ung hjälpte han sina föräldrar med jordbruket tillsammans med sina elva syskon. Han vann dock så småningom ett stipendium, tog en naturvetenskaplig examen och fortsatte sina studier vid universitetet i Cambridge i England.
Där kom han i kontakt med andra tongivande forskare inom fysiken, bland annat J.J. Thomson, som upptäckt elektronen. Det var också under denna tid som Rutherford inledde det engagemang för atomforskning som skulle prägla hela hans karriär.
År 1901 visade Rutherford, tillsammans med kollegan Frederick Soddy, att atomerna hos ett radioaktivt grundämne spontant kunde omvandlas till ett annat grundämne. Teorin testades genom att en partikel med hög hastighet kastades ut ur atomen. Fram till denna upptäckt hade de flesta forskare trott att atomer var odelbara och oföränderliga – ett antagande som nu visade sig vara felaktigt.
År 1909 gjorde Rutherford en av sin tid viktigaste upptäckter: alla atomer har en kärna, en central punkt runt vilken övriga delar kretsar. För att illustrera fenomenet skapade han en modell som liknas vid solsystemet, där planeterna kretsar kring solen, för att visa hur atomens beståndsdelar rör sig kring dess centrum.
Fysikersamhället välkomnade och omfamnade modellen, särskilt efter att den berömde danske fysikern Niels Bohr vidareutvecklade den med hjälp av kvantteorin. Modellen kom att bli grundläggande för den moderna bilden av atomen.
Under första världskriget fortsatte Rutherford sina laboratoriestudier och fördjupade kunskapen om atomens positiva och negativa laddningar. Han fann att borttagandet av en partikel från en icke-radioaktiv atom fick den att sönderdelas. Eftersom partikeln hade en positiv laddning och kom direkt från atomens kärna, döpte han den nyupptäckta partikeln till proton.
Tack vare dessa rön blev Rutherford den första människan som åstadkom en artificiell kärnreaktion – ett genombrott som lade grunden för hela den moderna kärnfysiken.
Rutherfords arbete belönades med Nobelpriset i kemi 1908, och han räknas idag som en av kärnfysikens fäder. Hans upptäckter av atomkärnan, protonen och radioaktiva sönderfallsprocesser lever vidare inte bara i vetenskapen utan även i namnet på grundämnet rutherfordium, som uppkallats efter honom. Få forskare har påverkat vår förståelse av materiens innersta byggnad i samma utsträckning som Ernest Rutherford.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online