Vattencisterner används av både hushåll och samhällen för att lagra dricksvatten eller bevattningvatten. Även om tanken ser ren ut på utsidan kan vattnet inuti försämras kraftigt över tid. Flera olika föroreningar – bakterier, alger och mineraler – är de vanligaste orsakerna till att lagrat vatten blir odugligt. Att känna till dessa risker är första steget mot säkrare vattenhantering.
Bakterier kan lätt ta sig in i öppna cisterner via djurexkrementer, insekter, damm eller annat smuts som blåser ner i tanken. När bakterierna väl finns i vattnet förökar de sig snabbt, särskilt vid varma temperaturer.
Förorenat vatten får ofta en obehaglig lukt, en slemliknande hinna på ytan eller en grumlig färg. Dricker man bakteriekontaminerat vatten kan det leda till allvarliga magkramper, diarré och kräkningar. I värsta fall kan små barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar bli svårt sjuka av så kallad vattenburen smitta.
Om cisternen exponeras för solljus blir den en idealisk grogrund för alger. Alger trivs i ljus och kan sprida sig mycket snabbt, vilket ger upphov till ett grönt slemlager på vattenytan.
Alger i sig är inte farliga att dricka, men de skapar indirekt problem. Genom fotosyntesen omvandlar algerna solljus till näringsämnen och släpper samtidigt ut avfallsprodukter i vattnet. Dessa ämnen fungerar som föda för bakterier, vilket gör att bakterietillväxten accelererar och vattenkvaliteten försämras ytterligare.
Vatten innehåller naturliga mineralavlagringar som järn och svavel. Med tiden sjunker dessa partiklar till botten av cisternen och bildar ett slamliknande sediment.
När gammalt vatten tas bort och ersätts med nytt kan sedimentet virvla upp och göra att vattnet får en obehaglig lukt eller smak. Detta märks särskilt om bottensedimentet störts, till exempel vid rengöring eller kraftig påfyllning. Järn ger ofta en metallisk smak och rostfärgade fläckar, medan svavel känns igen på den karakteristiska lukten av ruttna ägg.
För att hålla vattnet i cisternen friskt bör tanken vara tätt försluten och skyddad från direkt solljus. Rengör cisternen regelbundet, kontrollera tätheten runt locket och överväg filtrering eller desinfektion, exempelvis med UV-ljus eller klorering, om vattnet ska användas som dricksvatten. Regelbundna provtagningar hos ett ackrediterat laboratorium ger dessutom trygghet om att vattnet verkligen är säkert att dricka.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online