I takt med att den medicinska vården utvecklas breddas även möjligheterna att ta emot vård. Historiskt sett fick patienter sin vård i hemmet eller på läkarens mottagning. År 1751 byggdes det första sjukhuset i USA, och sedan dess har sjukvårdens tjänster vuxit sig så stora att kapaciteten ofta överskrids. Med tiden har vården därför utvecklat tjänster som kan erbjudas på ett adekvat sätt utanför sjukhusets väggar.
Om en patient ska vårdas inom slutenvården eller via öppenvård är oftast läkarens beslut, men ibland ligger valet hos patienten själv. Att förstå skillnaderna mellan de olika vårdformerna kan underlätta detta val. Nedan följer en genomgång av de vanligaste vårdformerna och deras användningsområden.
Större diagnostiska, kirurgiska eller terapeutiska insatser kräver att patienten läggs in på sjukhus. Sjukhusmiljön erbjuder den övervakning, tekniska utrustning och personal som finns tillgänglig dygnet runt och som dessa insatser kräver.
Även psykiatrisk vård kräver ofta sluten vård. Psykiska problem som behöver tät övervakning – exempelvis suicidprevention, våldsamt beteende, missbruk och ätstörningar – behandlas bäst inom ramen för en sjukhusmiljö. Psykiatrisk slutenvård omfattar både psykisk och fysisk hälsovård, och en vistelse på en psykiatrisk klinik kan pågå i flera månader.
Sjukdomar eller skador som kräver snabb vård men som inte leder till funktionsnedsättning eller död klassificeras som akuta. Dessa ska inte förväxlas med livshotande nödläge som hanteras på sjukhusets akutmottagning. Akutvårdsenheter kallas ibland för mindre akutmottagningar.
Vårdgivare inom akutsjukvården inkluderar läkarassistenter, sjuksköterskor med specialistkompetens och allmänläkare. Vanliga tillstånd som behandlas är urinvägsinfektioner, kräkningar, hög feber, öroninflammation och mindre skador.
Hospicevård ger stödjande vård till patienter i livets slutskede, antingen i patientens hem, på ett sjukhus eller i en privat anläggning. Vårdens omfattning kan variera från kortvarig till långvarig, och från hemvård till sjukhusbaserad vård.
Hospicevården fokuserar på att ge en medkännande omsorg till svårt sjuka patienter i livets slutskede samt stöd till deras anhöriga. Den innefattar smärtbehandling, symtomlindring och stöd vid beslutsfattande – dygnet runt, hela veckan.
Öppenvård, även kallad ambulatorisk vård, delas in i två grupper: vård baserad inom medicinska institutioner och vård baserad utanför dem. Medicinska institutioner omfattar sjukhus och kliniker som utför öppna vårdtjänster, planerade operationer eller akutvård. Icke-medicinska institutioner inkluderar hälso- och sjukvårdstjänster i skolor och within kriminalvården.
Tjänsterna omfattar läkemedelsrelaterad vård, tandvård och synvård och utförs oftast av sjuksköterskor.
Specialistvårdscenter är icke-traditionella vårdmiljöer, antingen belägna inom sjukhuset eller som fristående anläggningar, som erbjuder vård inom specifika områden. Förlossningskliniker, cancerbehandlingscenter och dialysenheter är exempel på specialiserade vårdcenter. Dessa center tillhandahåller viktig behandling i en hemliknande och trygg miljö.
Val av vårdform beror på patientens behov, tillståndets allvarlighetsgrad och vilken typ av behandling som krävs. Slutenvård passar för komplexa och övervakningskrävande tillstånd, medan öppenvård och specialiserade center erbjuder flexibla alternativ för mindre akuta behov. Genom att känna till skillnaderna kan patienter och vårdpersonal tillsammans fatta välgrundade beslut om rätt vårdnivå.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online