Det krävs en hel del när äldre vill bo kvar i sina egna hem. De flesta vill det, men vissa saknar den fysiska förmågan, eller har kognitiva svårigheter som gör det omöjligt att klara sig helt på egen hand. Det finns många faktorer att ta hänsyn till, och var och en måste noggrant utvärderas innan en plan läggs upp, så att den äldre kan bo kvar hemma på ett säkert sätt och med bibehållen god hälsa.
Först och främst är det viktigt att någon hjälper den äldre att ta fram en plan som gör det möjligt att bo kvar hemma. Det behöver inte vara en släkting, men det bör vara någon personen känner väl och som har visat sig vara pålitlig. När personen valts ut bör både hen och den äldre komma överens om vad uppdraget faktiskt innebär. Ska personen ha fullmakt ifall något skulle hända, eller ska hen enbart hjälpa till med planeringen? Eller ska uppdraget även omfatta ett fortsatt engagemang i den äldres liv, till exempel att följa upp hur väl allt fungerar när planen väl är på plats?
Därefter bör den utsedda personen kartlägga situationen utifrån vilka behov som finns och hur mycket självständighet som är tryggt och realistiskt. Behöver den äldre faktisk omvårdnad? Eller räcker det med hjälp med städning, matlagning och inköp? Kan personen fungera tryggt ensam i hemmet med besök eller telefonsamtal vid återkommande tillfällen, eller krävs det någon som bor i hemmet – eller kanske bara finns där några timmar om dagen? Eftersom de flesta äldre värdesätter sin integritet bör permanent hjälp i hemmet alltid vara sista alternativet, om inte säkerheten och välbefinnandet kräver annat.
När beslutet ska fattas om huruvida – och vilken typ av – hjälp i hemmet som behövs, måste personens ekonomiska situation vägas mot de aktuella behoven. Om tillgångarna inte räcker till exempelvis en anställd vårdgivare bör det undersökas om offentliga medel kan täcka kostnaden, eller om familjemedlemmar och vänner kan bidra utan avgift. Kyrkor, pensionärsföreningar och sociala verksamheter erbjuder ibland gratis eller lågkostnadsstöd av detta slag, och det är klokt att undersöka vad som finns i det närsamhälle där personen bor. Ofta finns det inom dessa grupper människor som levererar matvaror, utför mindre hemreparationer och ibland även ger omsorg åt äldre boende. En stor del av arbetet består i att identifiera var dessa resurser finns och att ta kontakt med dem för den äldres skull. Internet är ovärderligt här – det finns till exempel webbplatser som hjälper dig att hitta vårdgivare, och många lokala pensionärsföreningar har dessutom en mängd biståndsformer och information.
Mycket viktigt för en persons möjlighet att bo kvar hemma är ett skyddsnät av engagerade människor. Se till exempel till att två personer ringer varje dag – en på morgonen och en på kvällen – bara för att prata och försäkra sig om att den boende mår bra. I hemmet bör det finnas lättillgängliga telefonnummer (kanske på kylskåpsdörren) till släktingar, vårdgivare, jurist, läkare, sjukhus, vänner och – om personen har husdjur – vem som ska kontakta om en sjukhusvistelse blir nödvändig och djuren behöver tas om hand. En kopia av listan bör ges till alla nära involverade, inklusive personens präst, läkare och jurist. Bor ingen familjemedlem i hemmet är det extra viktigt att listan tydligt anger vem som får fatta medicinska beslut om personen inte längre klarar det själv.
När de allmänna stödresurserna har identifierats bör en lista upprättas över individens konkreta behov. Det kan handla om hjälp med påklädning, matvaruleverans, assistans vid matlagning eller hjälp att ta sig till läkaren.
När detta är gjort kan behoven matchas mot tillgängliga resurser – och möjligheten för den äldre att få bo kvar i sitt hem blir betydligt större.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online