Eftersom minoriteter i allmänhet löper ökad risk att utveckla kroniska hälsotillstånd inrättade det amerikanska hälsodepartementet (U.S. Department of Health and Human Services, HHS) kontoret för minoritetshälsa (Office of Minority Health, OMH) för att studera trender och sprida kunskap. Genom sin forskning identifierar OMH den svarta befolkningen som en grupp med hög risk att drabbas av vissa hälsotillstånd. Oavsett om orsakerna är ärftliga faktorer, kulturella traditioner eller livsstil har svarta män en högre risk att utveckla vissa allvarliga kroniska sjukdomar.
Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC är hjärt-kärlsjukdom den vanligaste dödsorsaken bland svarta män. OMH rapporterar att svarta män diagnostiseras med hjärt-kärlsjukdom i lägre grad, men att de är 30 procent mer benägna att dö av tillståndet jämfört med vita män. Svarta män löper också större risk att drabbas av högt blodtryck (hypertoni). I denna befolkningsgrupp kan hypertoni bero på genetisk disposition, livsstil eller en kombination av båda. Riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och hypertoni är övervikt, fysisk inaktivitet, rökning samt en kost rik på mättat fett.
När blodtillförseln till hjärnan störs, antingen genom att ett blodkärl blockeras eller brister, inträffar en stroke. Även om återhämtning är möjlig är stroke en ledande dödsorsak bland svarta män. Svarta män är nästan 60 procent mer benägna att dö till följd av stroke än vita män. Andelen funktionsnedsättningar är också högre bland svarta män som överlever en stroke. Riskfaktorer för stroke inkluderar familjehistoria, hjärt-kärlsjukdom, diabetes, högt kolesterol, rökning och fysisk inaktivitet.
Riskfaktorer för cancer inkluderar familjehistoria, miljöfaror och livsstilsbeteenden. Vissa cancerformer är vanligare bland svarta män: lungcancer, prostatacancer och magcancer. Svarta män är dessutom mer benägna än vita män att dö i mag-, prostata- och tjocktarmscancer. Den högre dödligheten kan delvis tillskrivas lägre socioekonomisk status. På grund av avsaknad av försäkring eller ekonomiska resurser för vårdkostnader får svarta män oftare diagnosen sent, vilket gör att tidig behandling uteblir. När diagnosen ställs sent i sjukdomsförloppet är chansen mindre att behandlingen blir effektiv.
Det kan i allmänhet vara svårt att avgöra om en familjär förekomst av diabetes beror på gener eller på gemensamma levnadsvanor. Oavsett orsak uppvisar svarta män högre förekomst av riskfaktorer kopplade till utveckling av diabetes: dålig kost, fysisk inaktivitet, övervikt, högt kolesterol och hypertoni. Enligt statistik från 2002 är svarta män dubbelt så benägna som vita män att behöva behandling för njursjukdom i slutstadium till följd av diabetes. De löper också högre risk för andra diabeteskomplikationer, såsom amputationer och synnedsättningar.
År 2007 var förekomsten av HIV/AIDS bland svarta män sju gånger högre än bland vita män, och de var nio gånger mer benägna att dö av sjukdomen. Den vanligaste smittvägen för svarta män är oskyddat sexuellt umgänge med en annan man. Det är svårt att fastställa den exakta orsaken bakom dessa siffror, men kulturella föreställningar spelar en stor roll. Frågor kring sexualitet tas sällan upp öppet i många svarta hem, och därför diskuteras inte heller relaterade ämnen som HIV/AIDS. Stigma kring sjukdomen består, vilket gör att många i minoritetsbefolkningen finner det svårt att ta upp frågan.
Många av dessa hälsorisker går att påverka. Regelbundna hälsokontroller, en balanserad kost med mindre mättat fett, daglig fysisk aktivitet, rökstopp och begränsad alkoholkonsumtion kan avsevärt minska risken för hjärt-kärlsjukdom, stroke, typ 2-diabetes och flera cancerformer. Tidig testning för HIV och öppen dialog om sexuell hälsa är också viktiga verktyg för att bryta stigma och förbättra prognosen. Att söka vård i tid, även vid lindriga symtom, kan göra stor skillnad eftersom många av dessa tillstånd behandlas bäst i ett tidigt skede.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online