Det kan finnas lika många skäl att fortsätta röka som att sluta. Motivationen för att upprätthålla en rökvana kan grundas på en persons miljö, känslomässiga och fysiska sammansättning, samt på självbild och önskan att passa in. Även personer med psykiska diagnoser kan vara särskilt sårbara – enligt Centre for Addiction and Mental Health röker 80 till 95 procent av alla personer med schizofreni.
Amerikas ursprungsbefolkning introducerade de tidiga kolonisatörerna för sin vana att röka tobak. Kolonisatörerna tog sedan med vanan till Europa, där den fortsatte att spridas. Under tidigt 1900-tal utvidgades rökandet av pipa och cigarrer till att även omfatta billigt massproducerade cigaretter.
Samtidigt använde tobaksindustrin reklam och filmindustrin för att marknadsföra sina produkter genom att skildra rökande som glamouröst och socialt eftertraktansvärt. När bevisen om rökningens ohälsosamma effekter blev allt tydligare vände dock vinden – annonser, skrifter och kampanjer från hälsoexperter och andra organisationer började informera allmänheten om rökningens faror.
Unga människor känner sig ofta drivna att prova att röka, trots att de känner till de hälsorisker som är förknippade med vanan. I en familj där de vuxna röker finns en större risk att även barnen börjar röka. I andra fall är det ren nyfikenhet som driver en person att experimentera med cigaretter.
Unga utsätts också för rökningens listiga lockelser genom att koppla samman rökande med kamratacceptans och gemenskap. Många ungdomar omfamnar den sofistikerade bild av rökning som ibland skildras i filmer, gangsterberättelser och andra stereotypa karaktärer och situationer.
Vissa människor blir rökare nästan över en natt, medan vanan för andra utvecklas gradvis. Det finns också personer vars rökande ökar under perioder av abstinens från droger eller alkohol, eller som enbart röker i vissa situationer.
Oavsett hur vanan uppstår upplever rökare uppenbara positiva effekter som i sin tur skapar ett beroende av nikotin – och ofta även ett beroende av de fysiska rörelserna och ritualerna som ingår i rökandet.
När en person börjar röka regelbundet blir det svårt att föreställa sig hur vardagen skulle fungera utan cigaretter. En del av förklaringen är att rökaren vid det här laget är både fysiskt och psykiskt beroende av nikotin. Behovet begränsar sig inte till en cigarett på vägen till jobbet eller skolan på morgonen – många behöver en rök redan för att komma igång med duschen, innan den första kaffetången ens är drucken.
Många människor känner sig fysiskt bättre efter att ha rökt. För dessa individer kan rökning skapa en känsla av lugn och avslappning. För andra erbjuder rökningen en tillfällig paus från gnagande oro eller ängslan.
En annan grupp använder cigaretten, cigarr eller pipa som distraktion i obekväma sociala situationer – något att göra med händerna. Vid vissa medicinska tillstånd, däribland ulcerös kolit och irritabel tarm, upplever dessutom vissa personer att rökning ger en tillfällig lindring av sina symtom.
Trots att många rökare gärna vill sluta röka cigaretter, cigarrer eller pipa, upplever de ofta att det är mycket svårt. Nikotinabstinens är ofta obehaglig och orsakar besvärande fysiska och psykiska symtom som irritabilitet, ångest, sömnlöshet, huvudvärk och depression. Redan förväntan på abstinensbesvär kan hindra en rökare från att fullfölja sin uppriktiga önskan att sluta röka.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online