Americans with Disabilities Act (ADA) från 1990 har gjort mycket för att öka medvetenheten och förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning i USA. Ändå möter rullstolsburna besökare fortfarande betydande frustrationer i New York City – särskilt när det gäller att äta ute. Här följer några råd som kan göra din vistelse i "Big Apple" både enklare och trevligare.
ADA från 1990 tog itu med tillgänglighetsfrågor på arbetsplatser, i kollektivtrafiken samt i offentliga byggnader, butiker, teatrar, hotell och restauranger. Kraven på nya byggnader är tydliga och omfattande: ska en ny byggnad vara öppen för allmänheten måste den vara det för hela allmänheten, med tillgänglig entré och möjlighet att använda alla faciliteter och tjänster.
Problemen uppstår främst i byggnader som uppfördes före 1990. Där kräver lagen vad som brukar kallas "rimlig anpassning". Vad som verkar rimligt är dock inte alltid realistiskt, och trots goda intentioner klarar vissa fastighetsägare inte av att erbjuda full tillgänglighet. Rullstolsburna gäster rapporterar lika många frustrationer – som transporter till övervåningen via en lasthiss fylld med sopor – som positiva upplevelser, exempelvis hjälpsamma medarbetare som löser svåra situationer med omtanke och respekt.
Många av New Yorks tillgänglighetsproblem beror på geografi och ekonomi. Utanför Midtown speglar stora delar av staden den tidiga bebyggelsen: gamla – ofta mycket gamla – små byggnader som sitter ihop genom gemensamma väggar. Och precis som vissa invånare tycks bli förvånade varje år har New York verkligt vinterväder. Snö, is och skyfall på stenig mark ledde tidiga byggare till att använda trappor och djupa fönsterbrädor för att skydda inomhusutrymmena. Behovet av att hysa många människor innebar dessutom trappor både utomhus och inomhus redan från början.
Byggnaderna bär än idag spår av dessa tidiga konstruktionsproblem. De eleganta residensen i Greenwich Village visar fortfarande resterna av mindre eleganta vattentankar på taken – ända in på 1900-talet var vattentrycket otillräckligt för att släcka bränder i byggnader högre än två våningar. Man måste därför acceptera att vissa restauranger i gamla byggnader i New York är och förblir otillgängliga för rullstolsburna gäster.
Att hitta en tillgänglig restaurang handlar om tre strategier: tänk stort, definiera vad som är rimligt och testa toaletterna. Ju större restaurangen eller byggnaden den ligger i är, desto större är i regel nivån av anpassningar. Gamla som nya hotell med restauranger har gjort stora ansträngningar för att välkomna alla gäster. Bland hotellen som listas i guider på nätet finns bland annat Soho Grand och Ritz-Carlton Battery Park (downtown), samt W Times Square, St. Regis, Waldorf Astoria och Hyatt (Midtown). I New York möter hotellköken hårdare konkurrens än i de flesta andra städer, vilket ofta resulterar i bättre kvalitet och mer intressant mat.
Eftersom begreppet "rimlig anpassning" är tolkningsbart är mycket direkta frågor det bästa sättet att säkra en trevlig upplevelse på självständiga restauranger. Personalen kan sakna kunskap om vad "rimligt" innebär för någon som använder rullstol, och ett slarvigt "jaja, säkert" är inget tillfredsställande svar. New York-bor tenderar att vara mycket direkta socialt – och det betyder också att en direkt fråga oftast får ett direkt svar.
Fråga till exempel: Finns det trappor utanför eller innanför? Finns det en ramp? Ligger baren och matsalen på samma plan? Finns det plats mellan bordarna för en rullstol? Hur ofta äter rullstolsburna gäster hos er? Får du inte bra och tydliga svar – be att få tala med någon högre upp. New York-bor är vana vid gäster som bara vill prata med restaurangchefen eller ägaren, så begäran är vanlig och leder snabbt till någon som faktiskt kan svara.
"Testa toaletterna"-strategin handlar återigen om direkta frågor: Var finns toaletten? Går det att ta sig dit i en rullstol? Här möter New Yorks byggande verkligheten. Även erfarna lokalbor har sina toalettberättelser – att ta sig förbi servitörer på en brant trappa i högklackat, att vandra genom oändliga korridorer och framför en anläggning där flygplanens toaletter ter sig rymliga och skinande rena. Visst är hyran monumental, bordsytan dyrbar och priset på pak choi i höjden – men ändå. Ett besök på en New York-restaurangs toalett är ofta en övning i ödmjukhet. Direkta frågor ser till att den inte blir en övning i meningslöshet eller förödmjukelse.
Förbättringstecknen fortsätter. Zagat – restaurangbibeln som tackar en stor del av sin framgång för New York-guiden – står under starkt tryck att ta upp tillgänglighetsfrågor i nästa utgåva. Stadens ledning tar tillgänglighet på allvar, både för invånare och besökare. Ändrade regler som tillåter fler uteserveringar gör själva måltiden mer tillgänglig. Dessutom spelar den sociala direktheten dig i händerna. New York är långt ifrån perfekt, men tillgänglighet och anpassning för alla invånare och besökare är frågor som staden aktivt arbetar med. Ställ frågor, kräv svar och njut av att äta ute i New York.
Nätbaserade och tryckta resurser börjar fylla luckorna efter Zagat. Det är fortfarande tidiga dagar, men följande kan vara värda att utforska:
Ett sista råd: Oavsett om rekommendationen kommer från din svägerska, en tryckt eller digital guide eller till och med hotellets concierge – ring alltid först. Restaurangbranschen i New York är tuff och volatil. Även erfarna lokalbor har kommit fram till en älskad destination bara för att upptäcka att den – försvunnit.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online