Runt om i världen använder människor rullstolar eller eldrivna skotrar, antingen för att benen inte fungerar som de ska eller för att de har svårt att stå upp under längre perioder. Rullstolsramper är sluttningar som finns både utanför byggnader och inne i bostäder och som gör det möjligt för rullstolsbrukare att röra sig fritt. Lutningen måste hålla en viss proportion för att rampen ska vara säker och användbar, och ramper kan vara antingen portabla eller permanenta. Lagar som skyddar personer med funktionsnedsättning har haft stor betydelse för det ökande antalet ramper som byggs.
Rullstolsramper används i stället för trappor av personer som kör rullstol eller elskoter. Med hjälp av ramperna kan de ta sig ur bilar, in i byggnader, upp eller ner till entréer på offentliga platser eller ut på gatan. I princip kan vilken plats som helst ha denna anpassade tillgänglighet om trappor är det enda sättet att nå en byggnad eller konstruktion. Många som inte kan gå låter bygga ramper upp till sitt hem eller invändiga ramper för att kunna ta sig förbi trapporna inomhus.
Storleken på rampen beror på vilken typ av rullstol eller skoter personen använder – lämpliga mått anges ofta i produktens bruksanvisning. För företag och offentliga lokaler rekommenderas lutningsförhållandet 1:12, vilket innebär att varje 2,5 cm höjdskillnad kräver cirka 30 cm ramp. I hemmet kan ett förhållande på 2:12 användas när personen sitter i stolen, medan en lutning på 3:12 kan fungera för en tom skoter som kan köras uppför rampen. När du planerar ett bygge är det enklast att börja med att mäta längden på den trappa som rampen ska täcka och utgå från det.
Det finns tre huvudtyper av rullstolsramper: portabla, modulära och fordonsramper.
En viktig milstolpe för rullstolsramper och rättigheter för personer som behöver dem kom med antagandet av Americans with Disabilities Act (ADA) år 1990 i USA. Utöver att förbjuda diskriminering av personer med funktionsnedsättning krävde lagen att byggnader och företag anpassade sina lokaler för personer som inte kan gå, inklusive rullstolstillgänglighet till byggnaden och tillgång till kollektivtrafik som tåg och bussar. Tack vare denna lagstiftning får trappor inte längre vara den enda vägen in till en offentlig byggnad.
I Sverige regleras kraven på tillgänglighet genom plan- och bygglagen samt Boverkets byggregler (BBR). Byggnader som erbjuds allmänheten ska vara tillgängliga för personer med nedsatt rörelseförmåga, och ramper vid entréer bör inte ha brantare lutning än 1:12. På EU-nivå har tillgänglighetsdirektivet ytterligare stärkt kraven på tillgängliga produkter och tjänster, vilket även gynnar utvecklingen av nya ramp- och hisslösningar.
Antagandet av ADA och efterföljande lagar som skyddar personers rättigheter oavsett funktionsförmåga visar att samhället blivit mer benäget att acceptera och inkludera människor som är annorlunda. Rullstolsramper syns idag på många byggnader och i bostadsområden och är standard vid nybyggnation. Innan dessa lagar infördes fick personer som behövde ramper i stort sett klara sig själva. Att allt fler ramper byggs visar att myndigheter och samhälle insett vikten av att aktivt tillhandahålla dessa lösningar – något som gynnar inte bara rullstolsbrukare utan också barnvagnsföräldrar, äldre och personer tillfälligt nedsatt rörlighet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online