Hjärt-lungräddning (HLR) är en potentiellt livräddande teknik som utförs när en persons andning eller hjärtslag har upphört. Tekniken kombinerar räddningsandning (mun-till-mun-metoden) med bröstkompressioner och är standardiserad på nationell nivå för att säkerställa att utbildade HLR-utövare kan ge effektiv återupplivning till personer i akut behov.
I samarbete med International Liaison Committee on Resuscitation (ILCOR) inledde American Heart Association (AHA) år 2000 det första koordinerade arbetet med att standardisera hjärt-, lung- och hjärnåterupplivning världen över.
I USA baserar numera American Red Cross, American Heart Association och National Safety Council sina utbildningsprogram på ILCOR:s rekommendationer.
De flesta som arbetar inom vården måste ha goda kunskaper i HLR och vara certifierade. Även badvakter kräver oftast certifiering. De flesta människor kan utbildas enligt American Heart Associations eller American Red Cross standarder och erhåller certifiering när de visat att de korrekt kan utföra och förstå HLR-standarderna. Andra grupper och organisationer erbjuder liknande utbildningar, exempelvis grundläggande livsuppehållande vård (BLS), första hjälpen och certifiering gällande blodburna patogener.
En central del av HLR är bröstkompressionerna, som behövs för att pumpa blod ut i kroppen när hjärtat inte slår. Bröstkompressioner innebär att man trycker mot bröstet i eller runt området där hjärtat ligger. Bröstet ska tryckas tillräckligt hårt för att det ska kunna fjädra tillbaka, och i snabb takt. Sedan 2009 krävs 100 kompressioner per minut för vuxna.
För varje 30 bröstkompressioner ska två inblåsningar ges, var och en med en längd på cirka 1 sekund. När det finns två HLR-räddare är det standard att kompressionerna fortsätter medan den andra räddaren ger inblåsningarna. Detta bör ske i en takt av ungefär åtta till tio inblåsningar per minut under pågående HLR.
Utöver de grundläggande principerna för kompressioner och andning finns ytterligare standarder. Om en patient oväntat kollapsar eller svimmar anger standarderna att man först ska larma efter medicinsk hjälp – först efter att larmet har gjorts ska HLR påbörjas.
När ett offer behöver HLR på grund av drunkning, trauma, skada eller drogöverdos krävs omedelbar HLR innan man larmar efter medicinsk hjälp. Standarderna anger specifikt att antingen 2 minuter eller 5 cykler av HLR ska utföras först, innan larm till akutsjukvården görs. I dessa situationer, där ett hypoxiskt hjärtstillestånd ofta är sannolikt, är omedelbar HLR avgörande för att kunna ge offret livräddande vård.
Bland övriga standarder ingår 15 kompressioner per 2 inblåsningar hos små barn och spädbarn, användning av två tummar istället för en platt näve vid kompressioner på spädbarn, samt att luta huvudet bakåt och lyfta hakan vid mun-till-mun-andning. Detta hjälper till att undvika utmattning hos räddaren och säkerställer att offret får korrekt ventilation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online