Hjärtminutvolym: vad det är och hur den mäts

Hjärtminutvolymen (cardiac output) är den mängd blod som hjärtat pumpar ut i kroppen under en minut. Den anges i liter per minut. Ett friskt hjärta pumpar mellan 4 och 6,5 liter blod per minut. Övervakning av hjärtminutvolymen används hos kritiskt sjuka patienter på akutmottagningen, vid cirkulatorisk eller respiratorisk svikt samt hos kirurgiska patienter med allvarliga hjärt- och lungsjukdomar. Hjärtminutvolymen beräknas genom att pulsfrekvensen multipliceras med slagvolymen.

Slagvolymen är den mängd blod som hjärtat stöter ut vid varje sammandragning, det vill säga vid ett enda hjärtslag. Slagvolymen behövs för att kunna beräkna hjärtminutvolymen, men den kan endast bestämmas med övervakningstekniker i en sjukhusmiljö.

Så här mäts hjärtminutvolymen

1. Pulmonaliskateter (PAC)

   The American Society of Anesthesiologists publicerade 2003 kliniska riktlinjer för pulmonaliskateterisering (PAC). Alla högriskpatienter som genomgår hjärtkirurgi, liksom patienter med avancerade hjärt- och lungsjukdomar, bör övervakas med en PAC. En kateter förs genom ett stort blodkärl till höger förmak, vidare genom höger kammare och upp i lungartären, vanligtvis under ledning av ultraljud eller fluoroskopi.

2. Suprasternal dopplerteknik

   Vid suprasternal dopplerteknik används en sond, en så kallad transducer, med gel som appliceras på nedre delen av halsen ovanför nyckelbenet. Metoden mäter blodflödeshastigheten i den distala aortabågen ovanför nyckelbenet. Tekniken har dock begränsningar eftersom den inte ger kontinuerliga mätvärden utan endast intermittent information, vilket gör att den inte kan användas hos de mest kritiskt sjuka patienterna.

3. Esofageal dopplerövervakning

   En annan teknik är esofageal dopplerövervakning av hjärtminutvolymen. Patienten sederas under ingreppet och en dopplersond förs in i matstrupen och ner tills den når den fallande aortan. Transducern mäter blodflödeshastigheten i aortan och genererar värden för hjärtminutvolymen via en ansluten datorskärm.

4. Bioimpedans

   Bioimpedansbaserad hjärtövervakning använder engångselektroder som placeras på huden längs halsens sidor och på sidan av nedre bröstkorgen. En kontinuerlig, svag elektrisk ström leds genom bröstkorgen. Hjärtminutvolymen beräknas för varje hjärtslag och visas kontinuerligt på monitorn som ett medelvärde över flera slag. Denna metod är dock begränsad till relativt friska patienter.

5. Partiell koldioxidåterandning

   Övervakning med partiell koldioxidåterandning (rebreathing) utförs på intuberade patienter, det vill säga patienter med en tub i luftvägarna, och mäter koldioxiden (CO2) i utandningsluften. Förändringar i den utandade koldioxiden används för att beräkna hjärtminutvolymen med hjälp av Ficks ekvation. Tekniken används kliniskt vid kortvariga operationer eller hos mekaniskt ventilerade patienter efter operation.

6. Pulskonturanalys

   Vid pulskonturbaserad övervakning placeras en sensor på fingret och mätvärdena visas på en datorskärm. Metoden möjliggör kontinuerlig övervakning slag för slag och är särskilt användbar hos mekaniskt ventilerade patienter. Monitorn kan även kopplas till en kateter som placerats i en artär.

7. Hjärtkateterisering

   Hjärtkateterisering kan också användas för att mäta hjärtminutvolymen hos patienter med känd eller misstänkt hjärtsjukdom. En kateter förs in i ett stort blodkärl och vidare till kranskärlen för att mäta hjärtminutvolymen i samband med bedömning av kransartärernas cirkulation.

8. Centralvenöst tryck

   Vid övervakning av centralvenöst tryck placeras en kateter i vena cava superior, ovanför höger förmak, via stora blodkärl. Detta används för att övervaka hjärtminutvolymen i samband med hjärt-lungräddning.